- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Fyrtiosjunde årgången. 1936 /
481

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 24. 15 December 1936 (Julnummer) - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRONS SEGRAR

’ 581

Brev från Samuel Johanson.

Kära. missionsvänner, förebedjare och
underhållare!

»Gud är vår tillflykt och vår
starkhet» •— — —.

Ps. 46: 2.

Psalmförfattaren hade prövat Gud som
sin tillflykt och starkhet, och det är
därför erfarenheten, som talar i ovan
citerade bibelord. Vittnesbörden om Guds
trofasthet ha i alla tider varit
samstämmiga, och än i dag får den som förtröstar
på Herren finna, att det finns kraft hos
Honom.

Tiden flyr så hastigt, och det är nu
ganska länge sedan något »livstecken» från
mig var synligt i T. S. Jag är ledsen,
att jag inte såväl genom privata brev som
genom T. Si. kan stå i trägnare
förbindelse med eder, kära missionsvänner.
Det är dock varken: glömska eller
försumlighet, men som arbetet hitintills varit mera
än rikligt, lra de olika uppgifterna lagt
anspråk på min tid från tidig morgon till
senan kväll. Jag klagar dock inte på arbete,
ty det är min lust, och jag tackar Gud,
som givit mig hälsa och krafter, så att
jag oavbrutet kunnat vara i verksamhet.

Tröghet och slöhet bland troende och
hedningar synes allt mer och mer gripa
omkring sig, och behovet av en gudasänd
väckelse såväl i församlingen som utåt blir
allt mer och mer ett skriande behov här i
Zululand. Hjälp oss, vänner, att hålla ut
och kämpa i bön för detta folk och icke
giva Gud någon ro och icke giva oss
någon ro, förrän han vänder bönesvarets
skålar och1 utgjuter välsignelser över oss och
vårt folk här ute. Upplysning och kunskap
stiger bland de svarta, och sorgligt nog
tycks i många fall kunskapen ta livets
plats. Några ha dock sökt Jesus såsom sin
Frälsare, och: om vi än skulle önska se
skarorna utvälja Jesus, få vi dock vara
tacksamma till Gud för den enskilde, som
söker sig fram till nådastolen. En
söndagskväll för några veckor sedan, då jag efter

att ha haft möten på 4 platser var på väg
hem, kom en man och önskade att jag
skulle följa med honom hem, ty en
garn-mal man i kraailen var mycket sjuk. Fastän
trött efter dagens uppgifter gjorde jag
honom till viljes. Den sjuke mannen var en
gammal hedning, som aldrig frågat efter
Gud. Nu låg han för döden och utan hopp
för evigheten. Begreppet om synd och
behovet av frälsning tycktes vara så
begränsat för honom, men efter en stunds
samtal önskade lian, att jag skulle bedja till
Gud för honom. Tillsammans med några
av hans anhöriga samlades vi omkring den
sjuke och bådo Gud om frälsning för
hans arma själ. Även den sjuke
framstammade några bönesuckar. En gnista av ljus
i mörkret.

Jag lämnade hyddan och begav mig i
väg hem. Dagen efter kom bud från
hemmet, att mannen var död, och de önskade,
att jag skulle göra en kista för honom.
På grund av Guds stora nåd få vi tro,
att han blev frälst, om han än blev som
en brand ryckt ur elden.

Hedningarnas begrepp om kristendomen
är i många fall mycket dunkelt, men de
ha ändå vissa föreställningar, som man
i samtal med dem ibland kan få höra.
Jag har just i dagarna lagt in cementgolv
i kyrkan vid Siitebe utstation. Det har
varit knappt med pengarna, som vi lyckats
samla för ändamålet, "så det har därför inte
varit råd att leja män till hjälp att arbeta,
utan jag har måst göra det ensam till
största delen. Några få frivilliga ha hjälpt
till, men de ha haft nog med att bära upp
sand och cement för den väldiga backen.
Inga fordon kunna taga sig dit upp, utan
allt måste bäras. En dag, då jag ensam
stod och blandade cement och sand, kom
en man och gick förbi. Han är hedning,
men jag visste, att hans barn komma till
skolan. Jag samtalade med honom och
frågade bland annat, varför han inte kom
och hjälpte mig att arbeta. »Jag kan inte
arbeta, om jag inte får pengar», var
lians bestämda svar. »Men hur är det då
möjligt för andra att arbeta utan pengar»,
var min nästa fråga. Svaret på denna fråga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:23:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1936/0581.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free