Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 24. 15 December 1936 (Julnummer) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
588
588 TRONS I SEGRAR
ut. Den är den största makt i
världen. Döda med Jesus, må vi leva för
Honom, som dött och uppstått för
oss!
Efter missionärerna var det lärarnas
tur. Av dem talade först Gustaf
Fredberg, vars anförande utförligare
kommer att återgivas i ett kommande
nummer av vår tidning.
Georg Cromnow fortsatte med att
läsa 1 Kor. 3:16—17. Han omtalade,
att detta ord kommit till honom med
anledning av ordförandens allvarliga
maning till de utgående att icke
verka i söndrande riktning. Dessa
för-maningsord uttalades den dag, då de
unga på Götabro inför styrelsen
vittnade om sin kallelse att gå ut
såsom evangelii förkunnare. När Paulus
varnar församlingen i Korint för att
fördärva Guds tempel — som är
detsamma som församlingen — syftar
detta nämligen på de tvister och den
partibildning, som uppstått bland de
troende där. Flan säger själv i kap.
1:12 i samma brev: »Härmed
menar jag, att bland eder den ene
säger: ’Jag håller mig till Paulus,’ den
andre: ’Jag håller mig till Apollos’
etc.» Och i 3 kap. frågar han: »Vad
är då Apollos? Vad är Paulus?» Och
han svarar: »Allenast tjänare, genom
vilka I haven kommit till tro.» — »Jag
planterade, Apollos vattnade», heter
det vidare, »men Gud gav växten.
Så är nu varken den något, som
planterar, eller den, som vattnar, utan
GUD (ensam), som giver växten. Men
den, som planterar, och den, som
vattnar ÄRO ETT (äldre övers.).» Även
i vår tid äro de män, som framträtt
såsom ledare inom de olika
grupperna och samfunden, ETT — nämligen
i Kristus —• lemmar i den ENA
kroppen. Hur orimligt då att bilda
partier och säga: »Jag håller mig till
den...» och: »Jag håller mig till
den...»
»Var och en skall få sin särskilda
lön för sitt särskilda arbete» (3:8). Ja,
Herren är den, som skall vedergälla
både gott och ont. Men ingen må
tro, att Gud på den dag, som skall
uppenbaras med eld och pröva vars
och ens verk, skall belöna partinit med
ett: »Väl gjort, du gode och trogne
tjänare!» Nej — den som fördärvar
Guds tempel, honom skall Gud
fördärva! Fruktansvärda allvar! Nog
menar man v ä 1 många gånger, men
Petrus menade också väl, när han tog
Jesus avsides och ivrigt sade till
Honom: »Bevare Dig Gud, Herre!
Ingalunda får detta vederfaras Dig.» Men
han fick av Jesus den stränga
tillsägelsen: »Gå bort, Satan...»
Må vi ta sikte på huvudsaken och
göra som David Brainerd, som varken
inbjöd eller uteslöt någon på grund
av likhet eller olikhet i åsikter!
»Allt beror på, huruvida man är en
ny skapelse», skriver Paulus i Gal.
6:15 och fortsätter: »Över alla dem,
som vandra efter detta rättesnöre, över
dem vare frid och barmhärtighet...!»
Sist talade Alfred Jonsson över 2
Kon. 6:17 — för tidens knapphets
skull helt kort. Han påpekade, att
vi i denna vers läsa om en rädd
tjänare, en modig profet och en stor
Gud. Tjänaren fruktade för den här,
som lägrat sig runtomkring staden.
Men profeten ville inte ha en rädd
tjänare. Vem vill det? Det vill inte
Gud heller! Vi behöva frimodighet
för att kunna tjäna Gud. Samma sak
kunna vi lära av historien om
Magnus Stenbock och hans »getapojkar».
Fick han se någon, som såg ängslig
ut, tog han honom under hakan och
sade: »Se morsk ut, min gosse, så
springer dansken för dig!» Så ingav
han dem mod och vann seger över
den danska hären med sitt oövade och
illa utrustade manskap.
Emellertid togs tjänaren ur sin
fruktan. Detta skedde först genom
profetens förbön. Han blev frimodig som
ett lejon, när han efter profetens bön
fick se Herrens här — berget var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
