Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 24. 15 December 1936 (Julnummer) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
494
TRONS SEGRAR
När juldagsmorgon
glimmar.
Åter nalkas vi julen. När
midvinternatten står mörk över landet och
naturen gått till ro under is och snö.
Mörk står himlen över jorden i
julnatten, men julens stjärnor tändas över
f ros tig jord. Och i tidig
juldagsmorgon samlas skarorna och sjunga
julens sånger till Jesusbarnets ära. Och
ljusen tändas i de många hemmen
runt om i våra bygder, när julnattens
skymning breder sig över nejden.
Mörk står natten där ute över
världen. Ser man bara på jorden och
dess larm och strid, så är det så föga
ljus, som upplyser och söker skingra
mörkret. Allt är mest bara mörker.
Men över denna mörka jord välver
sig i alla fall Guds himmel, och
stjärnorna glimma som fordom. Stjärnan
över Betlehem visar ännu vägen över
töcknig stig, vägen ur mörker och
nöd upp till frälsning och salighet i
Guds himmel.
Det rustas till helg och högtid ute i de
många hemmen, och julens
färggrannlåt lyser oss till mötes från
skyltfönster och butiksdiskar. Det är, tyckes
det mig, som om en hel del
människor nöjde sig med bara detta yttre,
med färgerna och ljusen och
helgstämningen. Man firar jul, men man vill
ej veta av julens djupaste innebörd.
Man är belåten med tidens grannlåt
och julens gåvor av rent materiellt
slag. Men den stora julgåvan,
barnet i krubban, den aktar man för
intet. Och ändå är denna julgåva
föremål för änglarnas lovsång och saliga
människors pris. Ändå böja tusen-
den och åter tusenden även denna jul
knä vid Betlehems krubba och betyga
barnet sin hyllning. Där mötas
tidens vise och människor från
enklaste hem, konungen såväl som
daglönaren — alla, som fått sin själs ögon
öppnade och anat något av undret,
siom skett, böja knä och tacka Gud
för denna underbara julgåva.
Ja, i sanning underbar är gåvan.
Han, som var till från tidernas
begynnelse, född av den Evige själv,
Gudasonen, som levde och var
föremål för änglarnas lov i Guds saliga
himmel, Han kommer till jorden, till
vår arma, mörka jord, och blir som
en av oss, fattiga människobarn. Ja,
Han var fattigare än någon av oss.
Och varför måste detta ske? Varför
måste detta oerhörda offer äga rum?
Djupast sett, kan nog ingen svara
härpå. Men alla vi som i någon ringa
mån tagit emot den frälsning, som vår
själ trånar efter, vi veta och ana, att
denna frälsning inte kunde ske på
annat sätt. Över Betlehems krubba
vilar ett Kärlekens måste. Men,
lovad vare Gud, undret skedde.
Frälsningen är beredd. Över Betlehem
öppnar sig himlen. Nu kan envar bli
frälst och salig. Är ej detta en
julglädje, som har långt större värde
än all annan s. k. julglädje på jorden?
När du nu åter firar jul, unge vän,
må då denna helg bli för dig, vad den
kan bli, och vad Gud vill att den skall
bli! Låt Guds Ande få förkunna för
dig julens under. Bliv stilla och
lyssna till vad Han säger! Det är en
visdom, som denna världens vise så
ofta akta för intet, men det är den
högre visheten, Guds underbara
visdom och rådslut. Endast vid
Betlehem blir det verklig jul för oss. Det
som lockar och gläder i juletid blir
därvid av så ringa betydelse. Vi äro
inte nöjda därmed. Nej, vår ande trår
fram till hela sanningen, vår själ vill
ha den största julgåvan. Och vi
kunna få den, ära vare Gud!
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
