Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 24. 15 December 1936 (Julnummer) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496
TRONS I SEGRAR
jag tänker, att ni också fått den lilla
nätta tidningen »Något för barnen».
Jag är därför rädd, att ni inte fått tid
att läsa T. S., även om vi haft något
för er i detta nummer.
Jag får alltså denna gång inskränka
mig till att önska er alla
EN RIKTIGT GOD OCH GLAD
JUL!
Redaktören.
Emma Bergqvist in memoriam.
För snart tre år sedan gjorde
undertecknad en resa för att samla in
missions-medel och väcka intresse för
Israelsmissionen. På denna min resa kom jag till
Mörlunda, där jag mycket verkade i min
ungdom och där jag äninu har mänga
vänner. Jag blev vänligen inbjuden att bo
i ett hem i Mörlunda by. Länge hade jag
icke varit i hemmet, förrän jag fick veta,
att evangelisten Emma Bergqvist låg sjuk
i rummet innanför. Det dröjde icke länge,
förrän jag var inne och hälsade på henne.
Fast vi ej sett varandra på många år,
funno vi snart, att den gamla
kamratandan ännu fanns kvar. Syster Emma led
av astma redan då, och den var tidvis
ganska svår. Då hon fick höra, att jag
samlade in medel för Israelsmissionen, tog
hon fram tre kronor, som hon ville giva
till denna mission. Jag vägrade att taga
emot denna gåva, framhållande att hon
behövde dem så väl själv; men hon, sade,
att då hon betalt sin månadsavgift för
mat och logi, hade hon dessa tre kronor
över, och de skulle gå till Israelsmissionen.
Då jag kände, att jag skulle sårat henne,
om jag icke mottagit dem, tog jag dem
med tacksamhet och glädje, icke så mycket
över själva penningen som över det
sinnelag av offervillighet, som låg bakom
handlingen.
Här hade Emma funnit ett hem, där
hon mot en i sanning billig penning fick
husrum, mat och passning, under det hon
väntade på vagnen, som nu kommit. Utom
detta härliga minne jag fick av Emma,
har jag också ett härligt minne av
hemmet, där hön var. Det bästa samförstånd
syntes råda mellan hemmets medlemmar
och Emma. Den som något känner till
bondens liv, vet huru strävsamt en
bondhustru har det, men de hjälptes åt. När
Emma var lite bättre, så att hon kunde
stiga upp från sängen, passade hon
telefonen och barnen, och då hon låg, fick
hon passning av mor i huset.
Så leva, lida och1 tjäna många själar i
det undangömda, vilka aldrig fått pris
i denna världen men lämnat ett minne
efter sig av tåligt, ödmjukt tjänande. Och
det lilla de gjorde är kanhända ett
storverk i den Eviges ögon.
Bror N—.
HEM FLYTTAD.
Evgl. Alfhild Jonasson.
»O, jag vet ett land, där Herren Gud
Har berett en stad åt sina kära.
Och1 ibland Han sänder dödens bud
För att dit de späda lammen bära.
Ingen nöd bliver där,
Ingen sorg skall hjärtat bränna,
Inga tårar mer i himlens land,
Nej, vi skola där blott glädje känna.»
De gå över floden en och en. Denna
gång var det en av våra yngre kamrater,
som fick hembud, syster Alfhild Jonasson,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
