Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1. 1 Januari 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 TRONS J SEGRAR
hårdaste slag, i Hans allra underligaste
handlingssätt med sina barn.
Vingårdsmannen vill ju, att det träd,
som bär frukt, skall bära mera frukt.
Och därför fortfar Han att gräva
omkring det och göda det. »Och
visserligen k ä n n e s» —■ för att anföra
en annans ord — »Guds grävande
icke såsom nåd, men det är nåd. Om
trädet kunde känna smärta och tolka
densamma, skulle det väl säga, att de
fina rottrådarnas blottande och
sårande av spaden är lika smärtsamt som
de första yxhuggen i stammen. När
Gud gräver i hjärtat, skär Hans
spade djupt och pinande, men liksom
gödningsämnet bättre når trädets
rötter, om jorden gräves upp och det icke
lägges löst ovanpå densamma, så kan
man säga, att Jesu Kristi välsignelser
icke tränga djupare ned, än Gud grävt
med sanningens Ande.» Och vi kunna
tillägga: Han begagnar vid sådant
grävande ofta allahanda nöd, varigenom
Han skär djupt i hjärtat och gör rum
för sin nåd.
Och i Jesu namn får jag under hela
detta nya år bekänna min tro på »G u d
Fader a 11 s m ä k t i g, h i m m e 1 e n s
och jordens skapare.» Han,
som himmel och jord gjort haver,
Han är min Fader. »Vår Gud är i
himmelen; Han kan göra vad Han
vill.» Vad skulle jag då behöva
frukta?
1 Jesu namn kan jag då bedja mitt
»Fader vår» hela det nya året, om jag
annars får leva det till slutet. Jag
får bedja om allt både andligt och
lekamligt, stort och smått. »Allt vad
I bedjen Fadren i mitt namn»,
säger Jesus, »det skall Han giva eder.»
Halleluja! Amen! (T. S.)
En liten droppe tro är bättre än
ett helt hav av vetande.
Herdar efter Guds
hjärta.
»Jag vill giva eder herdar efter
mitt hjärta, och de skola föra eder
i bet med förstånd och insikt.»
(Jer. 3: 15.)
Säkerligen var Emil Gustafson en
sådan herde. Själv har jag aldrig
sammanträffat med honom, men jag
har haft glädjen att få lyssna till
vittnesbörd av sådana, som ha varit
föremål för hans herdeomsorg. Och det
har varit gripande vittnesbörd, som
jag bevarar i tacksamt minne.
Nyligen, träffade jag på min resa en
grånad ordets förkunnare, som varit
Emil Gustafsons lärjunge. Han talade
om flydda tider, och det han sade
är av sådant innehåll, att jag gärna
genom T. S. vill låta det gå ut till
vänner nära och fjärran — i Sveriges
bygder såväl som i avlägsna länder.
»Jag kom som nittonårig yngling till
bibelkursen på Götabro», berättade min
sagesman. »Jag visste om en
verklig övergång från död till liv och var
viss om att Gud kallat mig att gå ut
på fältet. Men efter en lektion av
Emil Gustafsson var jag djupt
förkrossad och kände mig alldeles
oduglig för den. stora uppgiften. Fastän
Emil Gustafson var sjuklig och svag,
tog jag dock mod till mig och gick
åstad och knackade på hans dörr. När
jag kommit in, bad jag först om
ursäkt för att jag tog hans tid och kraft
i anspråk, och omtalade sedan, hur
jag hade det. Hade det varit en
vanlig själasörjare, så hade han väl sagt:
’Var så god och sitt ner!’ och sedan
frågat, om det var något särskilt i
mitt liv, som utgjorde ett hinder. Men
nu reste han på sig, såg på mig med
sina klara ögon, tog mig i sin famn
och sade: ’Herman, vi äro så svaga
och eländiga, och Jesus är så un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
