Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2. 15 Januari 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31 TRONS J
är färdig och insänd». Bäst av allt var,
att han själv var färdig för uppbrott.
Ett hem har förlorat em älskad make och
fader. Vid båren i gravkapellet talade två
av Petterssons döttrar under djup rörelse
och tacksamhet om fars kärlek och
förböner, vilka till en tid icke voro så värst
omtyckta. Men icke förty fick far
bönhörelse i livstiden, och1 nu stodo alla sju
barnen frälsta, om än djupt sörjande, vid den
öppna graven, som famnade den kära
stofthyddan, dock hoppfullt blickande mot
återseendet i den värld, där vi aldrig skiljas
mer.
N g a n.
t
Evangelist Karin And ersson.
Åter har en av våra äldre evangelister
fått hembud, syster Karin Andersson från
Kud, Hammarö (Värmland). Under flera
är har hon varit klen till sin hälsa och ej
kunnat vara ute i verksamhet. En
fosterdotter till hennes föräldrar, fr. Hulda
Johansson, har därunder vårdat henne.
Karin Andersson drabbades några dagar före
sin död av en hjärnblödning, och de svaga
krafterna voro snart uttömda. Den 7 dec.
kom hembudet.
I sina brev har hon under de senare
ären alltid uttalat en innerlig längtan till
det himmelska hemmet. Nu är hennes
längtan uppfylld, och hon vilar från sitt
arbete, från allt lidande och alla
umbäranden. Frid över hennes minne!
BÄRGAD.
Så har då åter en av Herrens trogna
fått gå in i vilan. Torsdagen den 17 dec.
fick nämligen fru Matilda Karlsson,
Björkenäs, hembud. Dödsbudet kom
överraskande. Syster Karlsson var blott 65 år
gammal och har alltid, då jag träffat henne,
sett frisk och kry ut. Lunginflammation
SEGRAR
var emellertid den vagn, med vilken
Herren hämtade sin tjänarinna hem.
Att sorgen och saknaden blev stor för
släkt och grannar, förstå vi envar. Sitörst
blev saknaden i hemmet, ty hennes plats
står tom. Ingen människa kan väl fylla
det tomrum, som en. god mor lämnar
efter sig. »Endast en jag säkert vet: Jesus,
Mästaren från Nasaret.» Han är ännu i
dag den som tröstar de sörjande och
skänker nytt mod i striden. Vi äro också en
stor skara Herrens vittnen, som haft
glädjen gästa vännerna Karlssons hem
(Östergården) under år som gått. Vi deltaga
alla med hennes närmaste i saknaden. Alla
vilja vi dock tacka Gud för syster
Karlssons arbete, offer och förbön för Guds
rike. Den trogne tjänarens lön väntar.
Trots saknaden önska vi ej den
hem-gångna åter till jordlivets strider, ty vi
veta, att hon har det bättre nu än
någonsin förr. Lyckliga de som nått målet! Vila
i frid! Återseendet står kvar.
Y n g w e.
Till de iiemgångnas
minne.
»Fru Clara Carlsson, Grönshult,
Rumskulla, har fått hembud», var det budskap,
som sverigeposten bringade. En känsla av
saknad grep mig vid tanken på att en
av mina verkliga förebedjare blivit
befordrad till högre tjänst. De många ljusa
minnena från hemmet i Grönshult passera revy,
och ur djupet av mitt hjärta tackar jag
Gud för den hemgångna och för vad hon
var för mig, då jag under min
evangelist-tid för mer än ett halvt år hade ett hem
där. Hennes hjärtliga »välkommen hem!»
som hon så många gånger mötte mig med,
då jag varit på andra platser för att leda
tillfälliga möten, var icke bara tomma
fraser; man kände, att det var verklighet.
Huru många gånger var icke kampen för
själarna hård, och nöden för syndares fräls-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
