Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3. 1 Februari 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
TRONS J SEGRAR
den står inför ett nytt fruktansvärt
krig. Herren hjälpe oss!
Det andliga läget är ej det bästa.
Det bör och kan bliva bättre. Vi må
icke underskatta de segrar och
rikedomar, som vunnits, men det är en stor
fara i att lägga sig till ro på forna
framgångar i självisk belåtenhet och
självöverskattning. Mångenstädes vill
man något bättre, men man orkar icke.
Man är andligen orkeslös. »Han visste
icke, att Herrens Ande var viken ifrån
honom». 1 kraftmätningens och
påfrestningens stund saknar man
behövlig kraft, som man dock trodde
och bekände sig äga. Den andliga
värmen, kärleken, innerligheten,
förtroendet. bönelivet och trosenfalden
saknas numera mångenstädes. Huru
kunna vi vänta seger i kamp och
strid, om fienden berövat oss de
andliga vapnen? Omöjligt! Under
sådana förhållanden kommer
verksamheten i lägervall. Som ett Guds folk
böra vi gå in i Herrens
»rustkamma-re» för att bli rustade för den onda
tiden. Verksamheten bör mer än
någonsin inriktas på själars frälsning och
Guds folks fördjupande i det andliga
livet. Det måste bliva gudsliv och den
första kärlekens glöd "biand Guds eget
folk, innan Jesus kommer. Och huru
skulle vi eljest kunna möta Honom?
Det behövs eld och liv. Talet om
»tröttande» bönemöten bör komma
bort. Det bör bliva en väckelse, som
lyfter oss upp ur sekelgamla hjulspår
och återför oss till den första
församlingens liv och kraft. »Sänd oss forna
tiders glöd och eld!»
Varför är det så få väckelser, och
varför dö de ut så fort på mången
plats? Man skyller ofta på
redskapet-evangelisten. Men
redskapet-försam-ligen — har den ingen del i
ovannämnda förhållande? Helt visst. Huru
ofta dö ej nyfrälsta själar på grund
av rådande dödskyla, men ofta även
på grund av brist på andliga
fäder och mödrar. En församlings
verkliga andlighet sättes på prov i en
väckelse. Skola vi vakna upp över
tidens skriande väckelsebehov? Vi
behöva kanhända än en gång bedja
om en väckelse, som börjar med oss
själva.
Snart, snart kommer Jesus.
Runtomkring oss se och höra vi
tidstecknen, som båda Hans ankomst. För
några år sedan var det många, som
sågo tidsuret fattas fem i tolv. Helt
nyligen hörde vi ett budskap om att
det endast är en k 1 ä m t n i n g kvar
till den tiden. »Vid midnattstiden kom
Brudgummen» ... Huru allvarligt, att
Herren står för dörren! Äro vi färdiga
för uppbrott. Äro vi vakna? Vänta vi
Honom ?
Kämpande och lidande broder och
syster! Håll ut ännu en liten tid!’Snart’
skall midnattstidens mörker och kyla
vika undan för Herrens härliga
till-kommelse! Snart skola vi se Honom,
som vår själ har kär!
Det gäller.
Då den engelska sångförfattarinnan
Frances Ridley Havergal låg på sin
dödsbädd, utropade hon: »Våra egna
gärningar och vår egen förtjänst
betyda intet. Ack, huru dåraktigt är det
ej att bygga vår frälsning på vår egen
lydnad! All vår egen berömmelse
förringar den ära, som ensam tillkommer
det försonande blodet. ’Honom som
älskar oss och har löst oss från våra
synder med sitt blod.’ — Det gäller
och intet annat.»
Gud vare evigt lov och pris, att det
gäller både för den döende och för
den som lever mitt uppe i det
pulserande livet!
Då »slummens överste», Elisabet
Liljegren, var hemkommen till sina
gamla föräldrar i Dalarna, såsom hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>