- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Fyrtioåttonde årgången. 1937 /
55

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3. 1 Februari 1937 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRONS .

En högtidlig åminnelsestund.

Trettondedag jul Jiölls i Björkenäs
missionshus åminnelsestund efter fru Mathilda
Karlsson från Björkenäs Östergård. Först
erinrade byggmästare A. Martinsson med
ledning av Luk. 2: 25—32 ont Siimeon, »en
rättfärdig och from man, som väntade
efter Israels tröst, och Helig Ande var över
honom». Nu hade syster Karlsson, liksom.
Siimeon, fått sluta tjänsten hlär nere och
fara hem i frid.

Inez Ringkvist läste Ps. 107: 29, 30 och
erinrade om att syster Karlsson kommit
till den hamn, dit hon ville. Astrid
Andersson läste Hebr. 13: 14 och1 sade några
ord om livets korthet samt att döden för
den frälste är en befordran till härligheten.
Den hemgångnäs make Oskar R. Karlsson
nämnde om saknaden i hemmet samt
härlig förvissning om att hans maka för evigt
var bärgad.

Det var torsdagen den 17 dec. som1
hembudet kom. Syster Karlsson var endast 55
år gammal. Lunginflammation var den vagn,
som förde henne hem till fridens sälla land.
Oväntat kom hemresan, varför sorgen blev
stor inom hem, församling och vänkrets,
där hön hade en så betydelsefull uppgift.
Kon var en syster, som varmt älskade
Helgelseförbundets mission, och1 i hennes hem
ha alltid H,. F:s evangelister och vittnen
funnit en öppen dörr. Saknaden efter henne
är därför stor. Nu vilar hon: i, väntan på
uppståndelsens morgon.

Frid över hennes minne!

O. B.

7 1

; U^^dmen^
^vdelftifig-

På tvivlets vag.

Av Anna E g m a n.

Den första, riktige varma vårdagssolen
lyste över utslagna krokus och hyacinter
i doktor Kells trädgård. Men för fönstret
i hans arbetsrum var den gröna
spjälgar-dinen neddragen för att dämpa den starka
dagern på papper och uppslagna böcker,

SEGRAR 55

vilka betäckte det stora skrivbordet. Nu
hade han skjutit papper och böcker åt
sidan — glasögonen voro uppdragna i
pannan, och han såg het och upprörd ut,
under det han talade till sin mitt emot sig
vid skrivbordet sittande syster Elvira.

»Jag måtte väl ha rätt att i allvarliga
och religiösa frågor tala med mitt eget
barn», bröt han ut i litet häftig ton. »Jag
behöver väl inte vara någon gudsfömekare,
därför att mitt sunda förnuft uppreser sig
mot em massa orimligheter, vilka strida
emot allt mänskligt vetande. Visst tror jag
ändå på en skapare av hela universum.

»Gudsfömekare» — Elvira Kells blida,
allvarliga ansikte fick ett avbedjande
uttryck, och hon sträckte sin hand över
bordet mot brodern, liksom om hon velat
bedja honom om förlåtelse för hans egen
misstanke. »Gudsfömekare», upprepade hon,
»det vet du mycket väl, att - jag ej tror
dig vara. I djupet av din själ tror du
lika fullt och fast på en. Gud som jag;
men du tror på ditt vis, och’ jag och
Signe...

»Ni tro blint även på det, som är
förnuftsvidrigt. Vi ha väl fått vårt förnuft
för att bruka det, och upplysning och
sanning är ingen skam att söka efter» — och
liksom ett avlopp för sitt lätt uppbrusande
lynne slog hän ined en kraftig smäll igen
en av böckerna framför sig.

»Nej, det är det inte», svarade hön
saktmodigt, »men om vi också grubbla och
forska i det fördolda, tills hjärnan brister
på oss, få vi ändå veta så litet; och det
vi få veta, förstå vi kanske knappt ändå.
Ack, Kurt, hur långt kommer väl all
världens vishet och vetande, dä det gäller att
utforska Gud och det, som vi inte med
våra sinnen här kunna förstå och
förnimma? Vi måste bli som barn, om vi
vilja nå himmelen, tro och älska i
ödmjukhet vår Gud och Fader. Inte äro väl vi,
små jordekryp, vuxna tiil att ställa oss på
samma plan som Herren Gud för att förstå
och begripa det underbara i skapelsen och
Hans mening med allt! Åtminstone
svindlar min tanke, när jag ger mig in i det
oförklarligas labyrinter ...»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:24:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1937/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free