Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3. 1 Februari 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
TRONS J SEGRAR
av rädsla att störa din frid eller rubba din
tro på något vis, och’ nu blev det dock en
bekännelse inför dig, ty jag hade så svåri
att ej få vara uppriktig.»
»Du behöver ej vara rädd att rubba
min tro, pappa. Jag älskar dig högt, men
dina ord äro dock blott en människas. Här
citerar jag ditt eget uttryck till faster. Men
de ord, som hava skänkt mig själens frid
äro Guds, och dem kan ingen makt i
världen fråntaga mig — och friden genom
dem skall även bli din en gång.»
»Du tror det — ack, om du trodde sant,
barn!»
»Jag vet det, därför att jag vet, att Gud
är barmhärtigheten och kärleken.»
(U. V. F.)
Söndagsskolans spalt.
Annandag- jul hade vi söndagsskolfest i
Sörby missionshus, Skarab. län.
Missionshuset var så gott som fullsatt av en
intresserad åhörareskara. E. Linnarson från
Trevattna tjänade dels med tal till barnen
om julen såsom ljusets (livets) och
gåvornas högtid, Joh. 1: 12. Han betonade
därvid särskilt ordet: gav dem makt att
bliva Guds barn. Vilka? Jo, dessa som
togo emot Honom och ville tro på
Hans (Jesu) namn. Han stannade också
ett ögonblick vid viljan. Gud behöver
vår vilja för att kunna frälsa oss.
Ty det står så här: »Åt alla dem som
mot togo Honom» — alltså något
frivilligt. Joh. 1: 12. I Uppb. 3:20 finna vi
ett liknande uttryck; det heter: »Om
någon lyssnar till — och upplåter
dörren — skall jag gå in till honom och
hälla måltid med honom och han med
mig.» Vill du upplåta ditt hjärtas dörr
för Jesus? Då skall Han gå in till dig
med sin frid ocH välsignelse.
Det var ju barnens fest, därför fingo
dessa flera tillfällen att var på sitt sätt
bidraga till att göra stunden så angenäm
som möjligt. Det första var att frambära,
vad de under året lyckats åstadkomma för
Guds verk via missionssparbössan. Du
skulle varit med och1 sett, då vi några
minuter före mötets början tömde dessa
sparbössor, en del nästan fulla av offer för
Jesu rikssak på jorden. Hjärtat hoppar av
glädje över den offervilja och det intresse
barnen ådagalagt för att komma till bästa
möjliga resultat — något över fyrtio (40)
kronor — vilket går till underhållet av
»Solstrålarnas missionär» i: Kina
(Helgelseförbundet).
Tänk, vad dessa små kunna uträtta, om
de vilja tjäna Honom, som gav sig själv
ut för dem! Och sedan — vad väntar Han ’
väl av mig och dig?
Barnen fingo flera tillfällen att såväl
genom sång som berättelser och dialoger
bidraga till att göra stunden både
uppbygglig och lärorik.
Mest tilldragande var väl att höra den
lilla sjuåringen gå fram och sjunga:
Jag är ej för liten att bli barn åt Gud.
|:Jag är ej för liten vandra i Hans bud :|
Jag är ej för liten lyda mor och far.
|: Gud till fjärde budet löfte fogat har :|
Jag är ej för liten vara litet ljus,
|: Som om Jesus vittnar uti hem och lius :|
Jag är ej för liten låta Anden få
|: Hjärtat till sitt tempel. Lycklig är
jag då :|
Till sist riktades det välsignade ordet
i 1 Tim. 1: 15 till vars och1 ens hjärta:
»Det är ett fast ord och värt att
mottagas, att Kristus Jesus har kommit i
världen att frälsa syndare». Vilken nåd att få
börja i det namnet, som är över alfa namn,
och få sluta med den tillförsikten, att det
är ett fast ord! D. v. s. det håller att
lita på, ja vila på i både liv och död.
Äran tillhör Honom, som gav oss det
namnet.
Med fridshälsningar från en som har
fått makt att tro på det namnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
