Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4. 15 Februari 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
TRONS J SEGRAR
en hälsning från bibelkursen för manliga
medarbetare, som vi haft glädjen ha här,
men eftersom det är rätt länge sedan
något var synligt i T. S. från Taiyoh, passar
jag tillfället att skriva litet mera.
Ofattbart är det, att det redan lider mot
slutet av år 1936. Då jag ser tillbaka på
detta år, känner jag, vad vi sjunga i E.
G—ns sång: »Ett stilla barnahjärta man
får ej hur som helst, Det går ej utan
smärta att bli så genomfrälst o. s. v.». ,—
Det har varit ett år, då det stundtals känts,
som om de djupa vattnen liksom skulle
fördränka en och då det varit svårt att se
silverkamten på molnet. Dock läsa vi så
härligt i Job 5: 18: »Ty om Han sargar,
så förbinder Han ock; om Han slår,
så hela ock Hans händer». Han, vår
Jesus, har burit oss. Tack och lov!
I mars tog ju Gud hem vår lille gosse
Rune, och tomheten efter lronom är ännu
så stor. Han har endast gått före hem
och väntar på oss. iWln bön ä:r: »Jesus,
giv nåd att hålla ut!» Strax efter, då vår
andra flicka, Gerd, låg mycket sjuk i
mässlingen, fingo vi order att lämna Taiyoh,
ty myndigheterna kunde inte längre ta
ansvaret och beskydda oss, alldenstund Taiyoh
inga murar har. Vi kunde ju inte resa då,
så sjuk som Gerd var, utani vi lämnade
saken i Guds händer, och Han sviker icke
sitt löfte: »Se, jag är med eder alla
dagar.»
Den kommunistiska faran gick över för
denna gång, och vi kunde få stanna kvar
i lugn och ro. All äran tillhör vår Gud,
som bevarade vårt fält från dessa
oroligheter. Arbetet fick dock liksom ett
avbräck genom detta, ty människorna blevo
rädda, emedan de hört, huru de kristna
behandlats på flera håll. Många vågade
icke komma på mötena i fruktan för vad
som skulle komma, ifall kommunisterna
vunne seger. —
Bibelkursen, som skulle hållits i maj, blev
då uppskjuten, men vi fingo i stället
glädjen samlas i 3 veckor, mellan d. 26 sept.
och 18 okt. Ibland undrade vi, om kursen
även denna gång skulle bli uppskjuten,
ty oroande rykten kommo från Sui-yuau-
provinsen; men, Gud vare tack, vi fingo
samlas.
Det var första gången vi hade en
bibel-kurs här, och det var stor glädje att få
denna förmån. Bröderna A. Wallin och K.
Gustafson ledde bibelkursen. Br. Wallin
hade sitt ämne med utgångspunkt fr. Ps.
25:14. Herrens heliga förbund ingånget
med Noa och patriarkerna, sedermera
förnyat med David och egendomsfolket Israel
samt slutligen fullbordat i och genom-
Kristus. Br. Gustavsson hade som sitt ämne:
1) Kännia Gud, Jesus, den Helige Ande. 2)
Frukta Gud och1 hålla Hans bud =
vördnad för Gud. 3) Tjäna Gud i helighet och
rättfärdighet: a. vara Gud till behag; b.
pröva, vad som är Gud välbehagligt; c.
yeta, vad som är Guds vilja; d. göra Guds
vilja. 4) Guds ord — bibeln. 5) Guds
tjänare = Ordets förkunnare. 6) Väktare. 7)
Guds församling. 8) Den Helige Ande.
Vi tro, att denna kurs skall bära frukt
över hela fältet under den kommande
vintern, och1 att Guds kraft skall uppenbaras
i större mått både bland oss missionärer
och bland kineserna. Må Gud välsigna
genom sin Ande de omkr. fyrtio deltagarna
i kursen. Med Gud skola vi få se stora
ting. Halleluja!
Fjorton dagar efter kursen hade vi en
veckas möten, då syster Edith Öqvist var
oss till hjälp. Vi tacka Gud för dessa
möten. Det var icke stora skaror, som
kommo med, men Gud var oss nära och
verkade genom ordet och sin Ande. Synder
blottades och bekändes, en del fingo ett
nytt möte med Gud och, vad mer är, en
större tro, att Gud icke glömt oss utan
har oss, trots allt, i åtanke. De ärliga
själarna vitt Gud alltid möta, sen få vi vara
kineser eller svenskar.
Vi hade hoppats att den 28 nov. få
samlas till stormöten, då den kvinnliga
kines-evangelisten fröken Tsao skulle komma,
men till mångas ledsnad har hon måst
skicka återbud, just på grund av kriget,
som utbrutit där i provinsen. Vi stå här
undrande och spörjande: »Vad månne skall
ske?» Allt är så ovisst. Sikola vi månne
få fira julen i frid, eller skola vi bli nöd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
