- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Fyrtioåttonde årgången. 1937 /
75

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4. 15 Februari 1937 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

75 TRONS J SEGRAR



Ett gott möte hade vi också här på
söndagseftermiddagen. Och jag hade likasom
pä känn, att det blev ett varmt bönemöte,
sedan jag lämnat lokalen och satte mig
i bussen, som tog mig till Billa. Där
gjorde jag först en liten titt in i det kära
Byströmska hemmet, och se’n bar det av
till Fridhem i Billsta, br. B. och hans
dotter J. på en »spark» och1 jag på cykel. Det
kändes beklämmande, att så litet folk var
samlat i Fridhem. Delvis berodde det väl
på att man varit tillsammans nästan hela
e. m. i annan lokal till barnfest. Fridens
Gud välsigne och föröke syskonkretsen, som
samlas i Fridhem! Nästa dag var jag
tillbaka till överhörn,ås, där vi på kvällen
hade ett bibelstudiemöte i Betel.

Den 12 jan. startade jag ut från
Över-hömäs igen och kom till Gideå. Här fick
jag, som förr, bo hos församlingens kantor,
och dess kyrkoherde hade annonserat möte
för mig’ i församlingshemmet. Själv både
inledde och avslutade han mötet, vilket
var ganska gott och rätt talrikt besökt.
H. F:s f. d. kinamissionär Mina Hedlund
stod en gång till rätta i Gideå kyrkas
sakristia för dåvarande kyrkoherde och
kyrkoråd. Det var när hon verkade här
som evangelist och många människor
kommo till tro och1 blevo frälsta. Tider och
förhållanden ha förändrats. Ja — men icke
uteslutande till det bättre. Nu får
frälsningsbudskapet frambäras oförhindrat, men
människorna akta icke därpå.

Flärke fick jag ta förbi. Endast rasta en
liten stund i ett hem av den andliga
släkten. Här var mötesförbud på grund av
barnförlamningsfäll. Långvattnet blev så
nästa plats. Där sammanträffade jag med
evgl. br. Gustaf Carlsson. Vi fingo
hjälpas åt i det väl besökta mötet, samlat i det
mycket trevliga, präktiga nya kapellet, som
de få men offervilliga vännerna där fått
till stånd. I br. C:s sällskap fortsattes
färden följande dag till Hemling. Vi hade där
i missionshuset ett väl besökt möte, som
visade livligt intresse för skildringen av
Guds mission i Kina. Då vi: gingo från
det mötet, dök just upp ur mitt minne en
ung man, med vilken jag, då även jag

var ung, var kurskamrat på Götabro. Hans
namn var Erik Selin, och1 han hade sitt
föräldrahem’ här i Hemling. Han blev ock
utsänd som H„ F:s evangelist. Verkade som
sådan i några år. Övergick sedan till annat
missianssällskap som dess arbetare, men
blev rätt snart av missionens Herre
hem-förlovad. Flan var en älsklig broder.

Till följd av förkylning hade jag en
»dålig natt» i’ ett mycket gott hem i
Hemling. Även br. C:s natt blev förstörd. Litet
krångligt blev det ock att följande dag
komma ifrån Hemling. Men det lyckades
bra till slut, och precis i lagom tid kom
jag till tåget vid Långviksmon, varifrån
jag sedan for från Ångermanland längre
norr ut. Nästa gång få vi mötas i
Västerbotten. Ngair.

Från läsekretsen.

Tåresådd — glädjeskörd.

»De som så med tårar skola
skörda med jubel.» Ps. 126: 5.

Redan som yngling besökte jag de
troendes möten, i synnerhet väckelsemötena,
ty jag fann aldrig någon ro i syndens
nöjen. Bland minnena från forna dagar står
särskilt ett så livligt framför mig.

Det var för omkring 30 år sedan, då
unga evangelister voro ute i bygderna och
förkunnade evangelium. Därvid besökte de
även Glanshammar eller Rönö missionshus.
Bland andra kommo två kvinnliga
evangelister från Götabro i sällskap och vittnade
och sjöngo sina väckelsesånger till gitarr.
Den ena gick ned och satte sig i bänken,
medan den andra stannade kvar på
estraden och1 började mötet med bön och
uppläsning av sin text, varpå hon fortsatte
med predikan. Då jag lyssnat en stund,
kom jag att se pä kamraten nere i
bänken och fick till min förvåning se, att hon
satt ocli grät under predikan, och att hon
snart intog en knäböjande ställning. Och
jag undrade: varför gråter månne hon, som
är så lycklig och nyss sjungit så gott om
Jesus i sångens ord?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:24:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1937/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free