Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5. 1 Mars 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83 TRONS J SEGRAR
niskor, men för de flesta blir det dock
ett avklädande liksom tum för tum.
Och förskräckelsens konung är inte
ljuvlig för kött och blod.
Även hos Paulus, som kunde
bekänna: »För mig är livet Kristus och döden
en vinning», fanns dock respekt för
döden. Han säger: »Vi, som äro i
köttet, sucka och äro betungade, emedan
vi icke vilja avkläda oss utan
överkläda oss, på det att det dödliga må
varda uppslukat av livet». Det går en
sant mänsklig ton igenom dessa
apostelns ord. Kunde man ändå slippa ätt
bli avklädd — det är, slippa att dö... !
Och i örtagården ropade Jesus, då
han låg på knä, ja, på sitt ansikte,
fullt medveten om vad som stundade:
»Min Fader, om det är möjligt, så
gånge denna kalk ifrån mig». Men
så gällde det ock för Honom att dö
den död, som vi med våra synder
förtjänat. Ensam var Han, när Han skulle
erlägga lösepenningen för det stora
köpet. Och ensam kämpade den döende
ställföreträdaren, när han från korset
utropade: »Min Gud, min Gud, varför
har Du övergivit mig?»
Men efter utkämpad kamp kunde
Han slutligen utropa: »Det är
fullkomnat». Och: »Fader, i Dina händer
befaller jag min ande.»
Han, som så bar våra synder, Han,
Frälsaren och Försonaren, är den
ende, som, när ingen människa i världen
längre kan hjälpa oss, förmår verkligt
frälsa. Och då samlar sig allt i detta
enda, ena: »Jesus, min Jesus, min
Herre och min Gud!» för dem som taga
sin tillflykt till Honom.
Då är vår förlossningsstund
kommen. Eja, vore vi där! Amen, ja,
a-men!
L. H: Wikström.
Sjömansmissionär,.
Påskallavik.
Brev från Alice Melin.
Älskade vänner på fosterjorden!
Oud är trofast!
År 1936 ligger nu bakom med alla dess
upplevelser i både ljusa och; mörka
färger. Hur gott det kännes för hjärtat att
både se framåt och tillbaka och veta, att
Oud är trofast. Tack, kära offrare
och förebedjare, för gott samarbete! —
1 Herrens namn lyfta vi korsets fana —
segerns fana — och följa i Segerfurstens
spår fram emot nya strider men också
segrar.
Den 16 sept. 1936 gjorde jag mitt första
intåg här i Lingkiu. Varmt välkomnad av
både kamrater och1 kineser, kände jag mig
strax hemma här; och viss att vara i Guds
vilja, känner jag mig stark i Gud, med
tanke på allt arbete som väntar och
vilket jag med glädje sökt att sätta mig in
uti under de månader, jag varit här.
När kinesernas skördetid var över,
började vi våra byresor, och det var så
roligt att få packa sin klädpäse och en liten
matsäcksväska och1 gunga i väg på en
åsnerygg ut till byarna. Evert har ju redan
skrivit om vårt första gemensamma
by-besök och1 det enda hitintills. Som det är
många platser, där arbetet är påbörjat,
och vi gärna ville giva alla ett besök före
jul, beslöto vi, att Edit och jag skulle
Jcil-jas åt och likaså Evert och Josef. Det var’
lärorikt, intressant och välsignat att få gJra
bekantskap med våra kära troende vänner.
Edit har ju varit här så länge och
känner dem så väl och var mig till god hjälp
att också lära känna dem. Var och en har .
sin egen lilla historia, somliga ganska
tragiska; och’ ju mer jag får blicka in i
kinesernas liv, ju större blir Guds
frälsningsmakt men även nöden för dem. Finns det
»sorgebarn» ibland våra troende, så finns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
