- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Fyrtioåttonde årgången. 1937 /
91

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5. 1 Mars 1937 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

91 TRONS J

i gamla torra trädstammar märken efter
sin pappas jägarliv. Hans föräldrahem åkte
vi ock förbi. Stämningen från. vänstra
sidan i släden smittade mig också. Vad är
vårt liv? Släkten komma och släkten gå
— men icke spårlöst — ur tiden.
H.uru-dana ska mina spår en gång synas? Det
finnes en väg som heter: »beredda
gärningar». Och’ saliga äro de som- finna den
och’ gå på den!

När vår slädfärd var slut, stod där en
beställd bil för oss. Vi hade icke beställt
den och ingen annan människa heller. För
oss gällde det nu att raska på och’ ta den
i besittning, tacksamma till vår himmelske
Fader, att »allt har H.an väl beställt». Och
så åkte vi med döda hästkraften i raskare
fart än de levande förut presterat.
Rusksele blev så nästa plats för möte, vilket
vi hade i en skolsal igen med, varje bänk
fullsatt av åhörare. Ack, huru gärna
önskar man icke att se nuets resultat. Men
vid dessa blixtbesök är det som att kasta
brödet i sjön. Bortkastat är det. dock icke,
ty i sjön, .människosjälens sjö, alstras och
näres liv av och genom; "Livets Bröd (Joh.
6: 33). Följande dag, den 19, kommo vi
till Vormsele; och om hur det var oss
där, har jag redan skrivit. Nästa, gång få
vi mötas i Norrbotten, »om Herren vill
och vi leva».

N g a n.

Stor högtid i Wormsele,

Lycksele socken, firades i dagarna sex:
den 19-2-1 jan.

Vi började med predikan, i »Bönesalen»
på kvällen den, 19. Reseombudet Nils
Rehnman, evangelisterna Johan Vestberg och
Birger Johansson, samt undert. hjälptes då
åt att förkunna Guds evangelium. Den 20
hade vi bibelstudium kl. 5 e. m. Den 21
bibelst. kl. 4; predikan kl. 8. Den 22
bibels! kl. 11 och kl. 5. Den 23 bibelst.
kl. 11 och1 kl. 4; samt väckelsemöte kl. 8.
M.ed bibelstudiemötena hjälptes br.
Rehnrnan och undert. åt. Mötena voro i
allmänhet väl besökta, och Gudsordet, levande-

SEGRAR

gjort av Anden, verkade på ett rikt väl»
signelsebringande sätt.

Den 24 var den sista stora d
agen i högtid e n, och den dagens
möten fingo vi hälla i pingstvännernas kapell,
som vänligt upplåtits för oss. Kl. 10,30
f. m. var det rätt rymliga kapellets både
stora och lilla sal nästan till trängsel fyllda
av intresserade mötesdeltagare från, när och
fjärran. Vittnenas antal hade nu ock fått
en tillökning av ytterligare fyra: evgl. Vilma
Aström, Vera Granberg, Majken Julin och
Ingrid Nilsson. Br. Rehnman talade först,
med ledning av Rom. 12: 1 o. f. Och1
därefter höll undert. doppredikan.

Det stora högtidsnumret var, då sjutton
unga syskon — nio bröder och åtta systrar
— blevo begravna med Kristus i dopet. De
flesta av dem voro nyfrälsta och från byn
Tväräträsk, där brr. J. Vestberg och B.
Johansson sått ordet och Gud frälst
själarna. Ytterligare två nyfrälsta systrar skulle
ha varit med i dopkandidaternas grupp, men
de voro förhindrade av jordiska plikter.
Må de förbliva ståndaktiga, så gives dem
nog det heliga tillfället, och det troligen
tillsammans med flera andra, som Gud
manar fram.

En i sanning härlig syn var det, då dessa
sjutton vitklädda bröder och’ systrar —
sex av dem- syskon efter köttet —
kantade dopgravens rand och sjöngo: »I
dopets grav jag stiger etc.» (Förb.-toner n:r
510). Br. Rehnman förrättade dopet. Över
hela akten vilade en värdig stämning och
helig gripenhet.

Så fingo vi över den knäböjande
ungdomsskaran, genom bön och1 händers
pålägg,ning nedkalla Guds välsignelse. Och
omedelbart därefter ordnades den nydöpta
syskonringen — som ju redan tillhörde,
som vi tro, den församling, som är
uppskriven. i himmelen — till en
församlingsgrupp på jorden. Nu var tiden inne att få
en liten rast för lekamlig uppfriskning.

Snart voro vi dock åter samlade i
kapellet. En stor sångarskara, väl försedd med
flera slags musikinstrument, lovade Gud
med glädjesång uti Hans helgedom,
omväxlande med vittnesbörd, missionsföredrag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:24:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1937/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free