Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5. 1 Mars 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 TRONS J
mod och ny kraft, skola på ett effektivt sätt
kunna inbjuda utomstående till de möten,
som nu komma.»
t
EMMA GERMUNDSSON.
Lördagen den 6 febr. befordrades fru
Emma Germundsson, Brånnestad, Gistad,
till härligheten efter ett nära tvåårigt svårt
lidande. Den sista tiden var hon så
nedbruten, att både synen och1 hörseln nära
nog försvunnit och talförmågan mycket
försvagats. Nu här hon fått lämna sin
bräckliga hydda och gått för att vara när
Kristus. Men sina kära — maken, ledamoten
av Helgelseförbundets styrelse,
lantbrukaren Axel Germundsson, samt barnen Märta
och Karl-Axel — har hon lämnat i djup
sorg.
Tisdagen den 16 vigdes hennes stoft
till den sista vilan i närvaro av ett stort
antal anhöriga och vänner till den
avlidna. Före uppbrottet från hemmet
talade evangelist Valfrid Karlsson något i
anslutning till Jesu svar till Petrus: »Vad
jag gör nu, vet du icke, men framdeles
skall du fä veta det». Talaren yttrade bl. a.:
»Någon har sagt: ’Intet moln är så mörkt,
att det icke har en silverkant’, och jag
hoppas, att de kära vänner, som nu
drabbats av sorgen, skola få nåd att se
silverkanten även på detta mörka moln.»
Sedan kistan placerats framför trappan och
begravningsgästerna samlats omkring
båren, sjöngs: »Närmare, Gud, till Dig!»
Församlingens v. komminister Oscar Ahlin
läste herdepsalmen samt tackade Gud för
allt vad den bortgångna genom Flans nåd
fått vara i sitt hem. Därefter anträddes
färden till kyrkan. Jordfästningen förrättades
av v. komminister Ahlin, som också talade
i anslutning till orden i Ps. 73: 23—26 samt
erinrade om. huru den bortgångna genom
sin ståndaktighet i lidandet fått förhärliga
sin Frälsare. Kyrkans kör sjöng före jord-
SEGRAR
fästningen: »När omkring mig moln sig
hopa» samt efter jordfästningen: »Vem är
skaran, som syns glimma». Ute vid graven
ägnades den avlidna -en synnerligen rik
blomstergärd, och flera tal höllos, bl. a.
av Robert Karlsson, Sikeda, som’ erinrade
0m1 att vi ej behöva sörja såsom de där
intet hopp hava. Evangelist Valfrid
Karlsson gjorde sig till tolk för alla de
missionens tjänare, som ofta, ofta gästat det
germundska hemmet och där blivit mottagna
och betjänade, samt påminde om att fru
Germundssons gärning mest utförts i det
tysta. Bland mängden av kransar märktes
sådana från Gistads missions- och
ungdomsföreningar, vilka den bortgångna i sin
livstid tillhört.
Genom hela den gripande sorgehögtiden
gick som en grundton orden ii sången, som
sjöngs i hemmet: »Flan bar dig hem från
smärtorna och kvalen» — en sång, som
vår hemgångna syster mycket älskade. Den
sista sång hön hördes läsa på tisdagen,
innan hon slutade, var denna: »Hemmet
där ovan på himmelska stranden Vinkar
så ljuvligt, jag skyndar åstad. Sinart skall
jag, fri från de jordiska banden, Sjunga
bland änglar och helgon så glad». Dessa
ord ge uttryck för det hopp och den
längtan, som vår kära och1 värderade
trossyster närde.
Gud vare tack, som giver oss segern
genom vår Flerre Jesus Kristus!
Gösta.
Lapplands-möten.
TVÄRÅTRÄSK den 19—21 mars. Evgl.
O. Nordin, J. Vestberg, B. Johansson nr. fl.
VORMSELE den 25 o. 26 mars.
NORRBYBERG den 27 o. 29 mars.
Offer för missionen.
Allmänheten inbjudes.
Södra Sunderbyn den 12 febr. 1937.
Nils R e h: n nr a n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
