- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Fyrtioåttonde årgången. 1937 /
105

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6. 15 Mars 1937 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

105 TRONS SEG RAR



strax före jul fingo vi några kraftiga
regnskurar, så vi fingo en grön och sval jul.
Även etter jul har det regnat, så vi tro,
att det skall bli åtskilligt att åta för både
människor och djur.

Denna gång hade vi julmöten och
söndagsskolfester på ej mindre än sex
platser. Vi började som vanligt första
söndagen i advent. Att Herren Jesus tagit
sin boning ibland oss, fingo vi förnimma
vid alla mötena, men särskilt vid
invigningen av det lilla kapellet vid vår senast
öppnade utstation, ävenså hemma vid
stationen juldagen vid dopförrättningen, och då
vi vid lörsamlingsmöte firade Jesu döds
åminnelse. Tid och rum liksom försvunno
inför Herrens närvaro. Vid det offentliga
mötet famlades mycket folk. En gammal
blind hednakvinna hade med tillhjälp av
sina käppar och en liten sondotter tagit sig
till kyrkan, där hon högt och rent
bekände sig vilja tro på Jesus. Stort, att ej
Jesus har anseende till personen. .Han
utvalde det som intet var i denna värld.
Flera, hedningar ha utvalt Jesus under det
sista halvåret och bland dem flera gamla,
blinda och orkeslösa kvinnor. Kom ihåg
dem i bönen!

Sista söndagen på det gamla året var
julmöte vid Hectorspruit. På denna plats
har varit och är en sållningens tid.
Evangelisten, som hade hand om arbetet där.
blev snärjd i satans många garn, och de
stackars troende lämnades utan herde. Vi
bedja och tro, att Gud i nåd och
förbarmande skall föra evangelisten till rätta.
Genom vilka medel, vet Han allena.

Även denna sommar blev det oss
förunnat att resa bort för några veckor. Den
ihållande hettan hade sugit kraft och must
ifrån oss, så nog voro vi glada och
tacksamma att få ge oss i väg till svalare
regioner. Dock känns det svårt att lämna
arbetet. Vår medhjälpare Albert Matebuia
fick sig anförtrott att ta hand om den
andliga sidan av arbetet. Jane, som hjälpt
syster Lilly i sjukvårdsarbetet, fick nu det
stora uppdraget att, så gott sig göra
låter, ta hand om de sjuka, och Siguli
lämnades som »gårdskarl». Han fick på sin

lott att se till ko, kalv och höns, att skära
gräs, att se till, att ej vägarna växa igen.
och även att bli kock. Men vad man växer
sig fast vid hemmet, arbetet och de kära
svarta! Några av våra troende hade
samlats för att se vår avfärd, som i år
skedde med hövdingens lilla lastbil. Tårar
syntes i mångas ögon. O, det var så känsligt,
när sången ljöd: »Tryggare kan ingen vara
Än Guds lida barnaskara». Ja, underbart
tryggt är, då vi veta, att konungars
Konung bor ibland oss, som resa, och bland
dem, som stanna kvar.

Nu ha vi varit på konferens i
Pieter-maritzburg och ha just kommit till kusten,
där vi njuta av sval luft och bad,
samtidigt som vi besvara våra många
brev-skulder.

Härifrån sända vi kära hälsningar till
styrelse, evangelistkam rater, missionärer och
alla missionsvänner.

1 dessa hälsningar förenar sig också
syster Lilly.

Edra i Kristi tjänst
Naemi och j. R e i n h o 1 d z.

Port Shepstone den 22 jan. 1936.

Brev från Port Shepstone.

Innerligt tack, dyra missionsvänner, för
allt gott, som kommit oss till del under
år 1935. Tack också för de extra gåvor,
vi fått emottaga, och som gjort det
möjligt för oss att glädja de svarta barnen
här och på utstationen i juletid — för att
icke tala om de många, många som
kommit och bett om en liten julgåva.

Det blev en strålande fest i dubbel
bemärkelse här hemma pä stationen Vädret
var härligt, så gott och varmt som det
kan vara här nere på kusten vid julen.
Och redan tidigt på morgonen började
strålande, förväntansfulla barnansikten visa sig
överallt. Det skulle ju bli julfest, ett
glädjeämne, som hägrat för barnen hela
terminen. Och det var rena, fina barn, inte
såsom man annars brukar få se dem, i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:24:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1937/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free