Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6. 15 Mars 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107 TRONS
som gjorde mig het i huvudet (och kall
i hjärtat), när jag frågade: Klaga de? »Ja,
de fingo inte nog, du glömde ju bort
att dela ut åt alla de andra barnen, som
kommo.»
I mitt inre skämdes jag över deras
otacksamhet och harmades över att vi inte
kunnat lära dem bättre.
Älskadie missionsvänner! Förtröttens icke
att göra det goda! Låt icke denna lilla
episod ur verkligheten här ute nedslå edert
mod eller utsläcka edert nit och eder
kärlek! Det gäller att göra det för Jesus.
»Allt vad som göres av kärlek till Jesus
äger sitt värde, skall evigt bestå.» Med
oss tacka många glada barn och deras
föräldrar för allt gott de fingo emottaga
vid julfesten 1935.
Edra ringa sändebud
K. V. och E. Karlson.
Brev från Gotthild och
D. Bengtson»
Kära missionsvänner!
Jesu frid!
»Jag tackar min Gud, så ofta
jag tänker på eder, i det jag
alltid i alla mina böner med glädje
beder för eder alla.» Fil. 1: 3—4.
Det var för någon tid sedan förbönens
välsignelse stod fram för mig som aldrig
förr. Jag var nedstämd till min ande, ty
Afrikas mörker låg tungt över min själ.
Men då jag så gick sorgbunden och
allvarlig i mitt arbete, blev det med ens så
ljust omkring mig, och hjärtat måste
utbrista i tadk och lov till Gud.
Vad var orsaken till omslaget? Jo, jag
blev påmind om den stora skara av
före-bedjare, som vi ha där hemma i Sverige.
Ja, vänner, vi tacka i sanning Gud för
eder, ty edra böner och gåvor göra det
möjligt för oss att arbeta här ute. Den
dagen ni draga eder undan offer och bön,
förlora vi i striden mot synd och satans
härar.
Vi äro för närvarande i Port Shepstone
SEG RAR
och åtnjuta ett par veckors vila. Vi ha då
mer än eljest tid till meditation över
tidsläget. Det är oro i världen, man
diskuterar fred, men under tiden rasa krigets
demoner. Det ’har blivit trångt för
missionärerna på vissa håll i Afrika; vad
kommer att följa efter detta? Vad vi gå till
mötes, veta vi icke. Men vad vi veta är,
att Jesu, vår Frälsares, tillkommelse är nära.
Och i de dagarna skall det bliva stor
vedermöda på jorden. Må vi, Guds folk,
enas genom bönens omskapande makt., att
vi in i det sista må kunna älska varandra
och fullborda det verk, som är oss
anförtrott.
Vårt arbetsfält är nu förlagt till
Enyam-vubo*, en utpost till staden
Pietermaritz-burg, varest missionen fått en tomt att
bygga ett kapell på. Under tre månader
före jul arbetade vi på uppförandet av
nämnda kapell, då vi hade hjälp av
bröderna Linde, Syrén och Sam. Johanson. Vi
hade önskat att få huset färdigt till jul,,
men vi hunno ej med det. Nu återstår
att rappa väggarna och lägga in golv etc.
Detta kapell är s:å byggt, att det
innehåller två små rum och kök samt hörsal.
Anmärkningsvärt är, att det var just
denna trakt, som våra äldre kamrater först
bearbetade med evangelium, då de för 40
år sedan började H„ F:s mission, här ute;
så sade mig farbror Johanson för några
dagar sedan. Och därför är glädjen så
mycket större för dessa möjligheter, som
nu öppnats för oss, ty behovet av
regelbunden verksamhet är stor. På grund
av det stora avståndet från Pietermaritz-,
burg har folket blivit mycket lämnat åt
sig självt, och de försök, som tidigare
gjorts att hålla skola för barnen, ha
strandat. Den tid br. Sam. Johanson varit där
uppe för sina praktiska språkstudier, har
han lyckats samla ganska många barn till
*Vi vilja hädanefter kalla platsen för
Cranham, ty detta är namnet på den farm,
som Mr Meyer låtit oss bygga på.
Eny-amvubo är en flod, som rinner fram i
grannskapet, och efter denna har folket
givit landet sitt namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
