Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6. 15 Mars 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113 TRONS
Brev från E. Melin.
Lingkiu den 29 jan. 1935.
»Av himlarna prisas Dina under,
o Herre, och i de heligas
församling Din trofasthet.» Ps. 89:6.
»Skriv något i vår kära T. S. igen vid
"tillfälle.» — »Det första jag ser efter, då
T. S. kommer, det är om någon utav
missionärerna har skrivit.» — »Du behöver
ir.te skriva svar på mitt brev. Jag blir
glad, om jag finner en hälsning i T. S.»
— Här några utdrag från brev, som Ni,
kära missionsvänner, ha skrivit. Jag vill
nu »taga er på orden», och sända en
liten hälsning genom vår »budbärare» T.
S., som säkert skall nå er alla.
Först av allt vill jag saga er ett
hjärte-varmt tack "för alla edra kärleksfulla
jul-och nyårshälsningar, som jag har fått
mottaga i.form av brev, kort och böcker! Varmt
tack till eder alla! Ävenså vill jag tacka
er, trogna offrare och förebedjare, för allt
ni ha gjort under det nu gångna året
1935! Av kärlek till Jesus är allt gjort! Må
ingen av oss bli tillbaka utan stå trogna,
där Herren har ställt oss! Jesus med oss!
Så är den första julhögtiden här uppe
på vårt fält ett minne blott! Vi ha fått
fira den under lugna förhållanden, för
vilket vi tacka Gud! Vi ha haft en god
julhelg med åtföljande möten. Jesus har
välsignat och delat ut av sina flöden.
Visserligen är det mycket man saknar utav
våra »jular» hemma i Sverige, men det
är sant, vad ett av Nykvists barn skrev
till mig: »Vi har inte haft varken
julgran eller jultomte, men med Jesus i
hjärtat så blir det ändå jul.» ja, Gud vare
tack, för att Jesus är densamme här ute
i Kina som hemma i Sverige!
Sedan jag sist skrev i T. S., har jag
flyttat på mig, som ni väl sett av T. S.
Jag trivs utmärkt bra här i Lingkiu och
tror, att Gud. har lett mina steg just till
denna »avkrok» av vårt fält. Det är från
arbetet på denna plats jag nu vill försöka
att nedskriva några rader. Min bön och
längtan är, att Jesusnamnet genom dessa
rader må bliva förhärligat. — Gud är med
SEG RAR
oss i arbetet, och om jag ännu så länge
endast är en »skylt», så är jag ändå
tacksam till Gud, för att det finns en väg,
som inte språkhindret kan stänga, och det
är bönevägen. »Och vadhelst 1 bedjen om
i mitt namn ...» Här nedan några bilder
ur vardagslivet i Lingkiu.
Det är kväll, klockan kan väl vara
omkring tio, och som jag gått tidigt till vila,
är jag färdig att gå in i »drömmarnas
rike». Men vad är detta? Jag tycker mig
höra en bedjande skara, det är både
nöd-och glädjerop, som jag hör nu i nattens
timmar. Då det fortsätter, går jag upp och
kläder mig; att sova nu, det går inte.
Då jag kommer ut på gårdsplanen, möter
mig, vid en lyktas sken, en vemodig syn.
Vad är det då frågan om? Jo, där dansar
en ung man omkring, allt under det han
vilt slår sig själv i ryggen och för bröstet
med sina knutna händer. O, vilka blickar
han kastar omkring sig! Ni gissar, vad
det är med honom. Han är besatt! Ja,
arme man! Han är så helt besatt av onda
andar, så han vet ej om sig själv. O, vilka
djävulska makter, som nu regera i honom!
Han kan inte tala sin egen dialekt, utan
andarna tala i honom. Som detta är den
förste besatte man jag ser, i detta mörka
hednaland, så är det med dröjande steg
som jag närmar mig honom. Med ens
står händelsen i Luk. 4:33 mycket klart
för mig, här upprullas ju samma, tavla!
O, vilken nöd det blir i hjärtat! Om denna
svn nära nog vill draga mig ned i en
hopplös förtvivlan, så är det en annan syn,
som ger mig nytt mod, och en hoppets
stråle lyser in i mitt hjärta. Det är den
bedjande skaran av återlösta syskon. Där
stå ju syster Edit och broder Josef
tillsammans med de kära kineserna och sluta
en ring omkring mannen, allt under det att
de bedja. Det är en förtvivlad . strid, ja,
en kamp emot ondskans andemakter. Allt
är så påtagligt, och nu upplevas i
sanning orden i Ef. 6:12. Vem skall nu avgå
med seger? Allt högre och högre bliva
ropen i natten ur djupet av våra hjär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
