Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6. 15 Mars 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115 TRONS SEG RAR
Det är halvmörkt, då vi nalkas staden
•och missionsstationen etter ett besök hos
vännerna Silfwerbrands i Kwangling, där det
varit nära en veckas möten. Utanför
porten möta oss de kära kineserna. De äro
glada över att vi äro hemkomna efter vårt
besök i K. Men vad är det som gör, att
deras annars så glada och leende
ansikten i kväll se så allvarliga ut? På våra
frågor kommer det fram: »Det är rövare
endast fyra å fem mil från staden och
nu äro de på väg hit till Lingkiu.» Det
är alltså inga glada underrättelser de ha
att giva oss. Men i tro att det inte var
så farligt anbefallde vi oss i Guds hand
och kunde gå till bädd den kvällen
ganska lugna. Dagen efter gick hroder
Josef till mandarinen och fick då höra, att
lian hade packat allt vad han ägde och
stod färdig att lämna hela staden åt sitt
öde. Alla utom staden boende kineser hade
likaså burit in sina saker innanför de stora
murarna. Det var alltså allvar denna gång!
Som vi bo utanför stadsmurarna, så hade
vi inte mycket skydd av dem, men vi
anbefallde oss nu åt Jesus, och vi kände
oss lika trygga under Hans vingar. Men
denna ovisshet är svår, ty vilken tid som
helst kunna de vara här över oss. Och
vi hade hört och även läst i tidningarna,
att det var omkring två tusen rövare.
I all hast packas det ned som går att
få ned i en liten handväska. Vad skall man
packa ned? Jo, de käraste minnena från
hemlandet! Allt det övriga får lämnas kvar,
om det bara går att själv komma undan
dessa blodtörstiga människor. Nu är
frågan den, om vi skola lämna stationen eller
bli kvar och se tiden an. Det blir att gå
bönevägen och fråga »Far» till råds. Ja,
det blir klart för oss, att vi inte kunna
lämna stationen just nu. I flera dagar ser
man, huru kvinnor och barn till förmögna
familjer sändas tillsammans med
värdesaker till tryggare trakter. Det är en
väldig oro, som nu gör sig gällande i staden!
Sitackars kineser, som äro så tryckta förut
under fattigdomen! Ska nu dessa onda
människor komma över dem igen? Gud, skona
dem och oss alla från detta! Det blir brin-
nande böner i dessa dagar, som stiga upp
till levande Gud! Och, prisat vare
Herrens namn! Bönesvaret kommer! Flera
trupper av soldater komma till Lingkiu. »De
äro inte mycket att lita på», säger både
kineserna och kamrater. Men vad sker? Jo,
då rövarna höra, att staden är försvairad,
draga de en annan väg, och staden är
skonad för denna gång! Gud hör bön!
Herren står bakom detta! ’»Sätt är du,
Israel! Ja, vem är dig lik? Du är ett
folk, som får seger genom Herren.»
Detta är nu något av vad vi’ upplevat,
sedan jag kom hit till Lingkiu! Vi äro
mycket tacksamma, om vi få vara inneslutna
i edra kära förböner den tid, som återstår
oss, innan Jesus kommer! Skulle dessa
rader mana fram några nya offrare och [-förebed]-] {+före-
bed]+} are, så är mycket vunnet med dem.
Gud välsigne Dig, som vill inträda i
före-bedjare-skaran!
Mina kamrater Edit öqvist och Josef
Johansson medsända sina varmaste
frids-hälsningar till alla missionsvänner.
Varma fridshälsningar till er alla! Er
i Jesus lycklige
Evert Mel in.
Min adr. är nu: C. I. M(., Lingkiu,
Sha., (N. China.).
HElgelseförbundEisOmbudstÖFEning
i Östergötland
höll sönd. den 15 febr. kvartalsmöte i
Gi-stad. På denna plats har K. F. trogna
medarbetare, som flitigt stödja missionen
genom förbön och offer. En stor skara
ombud och andra deltagare samlades från
platserna runtomkring, så att
missionshuset redan under förmiddagens möte var
i det närmaste fullsatt, östgötafältets evan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
