Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6. 15 Mars 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117 TRONS SEG RAR
gårdslampor tända, är det lite sällskap,
men sen kommer ensamhetskänslan i
hela sin verklighet. Det var då dagen
var förliden, som de två lärjungarna
kände behov av att bedja: »Bliv kvar
hos oss.» Och Han, som bevarar
Israel, Han slumrar icke, Han sover
icke. Det finns således e n, som
vakar med oss. »Hur mycket är
klockan?» frågar den lidande gång pä
gång.
Kanske svaret blir: »Elva». —
»O, inte mer!»
Hjärtverksamheten är ytterst
oregelbunden och överdrivet hastig — 160
slag i minuten, påstår läkaren. Det
normala är ju 60 å 70 slag.
Klockan skrider långsamt till 2. Då
bruka vi ha vaktombyte, d. v. s. vi
som vaka. Men ingen kan byta med
den sjuka, som behövde det allra bäst.
Tanken på henne, som ligger där och
kämpar med andnöd och som därtill
är min egen maka, förtar lusten att
njuta av sömnen. Och ändå kan man
göra så försvinnande litet för att
lindra lidandet.
Det blir morgon, och vi stå på
samma ställe. Ibland få vi »änglabesök»,
som ger extra kraft att dricka
lidandesbägaren, men ibland synes det som
om lidandet måste ha sin gång, vare
sig vi äro frälsta eller ej... »Men
I skolen åter få se, vilken skillnad
det är mellan den som tjänar Gud
och den som icke tjänar Honom.»
»Skulle orättvisa finnas hos Gud?»
»Dagen skall göra allt klart».
Även för den som är sjuk står tiden
inte stilla. Av dagarna bli veckor och
av veckorna månader. Länge ha vi
bidat efter ett mera påtagligt
ingripande från Gud, antingen till liv eller
hemfärd, men ännu få vi bida. Vi
ha slutat med våra »varför?» Det är
förmätet av lerklumpen att säga till
sin Mästare: »Varför gör du så?»
Det må vara oss nog, att vi äro i
mästarehanden. »Han ser på målet,
vår trofaste vän.»
Jag hade gärna velat se våra
östgötavänner på årsmötet, men vi fingo
nöja oss med att tänka på eder och
bedja för eder.
Varmt tack för alla sympatiska brev,
förböner och offer! »Vad 1 haven
gjort en av dessa minsta, det haven
I gjort mig». Men »tålamod
behoven I för att utfå löftet».
Edra i lidandet och härligheten
delaktiga
Ruth och Carl Ohlson.
unöaömem
Ungdomsförbundet
Klippan
firade sin årshögtid den 22 och 23 febr.
Platsen var Kimkyrkan, Boden, vilken med
hänsyn till sitt goda utrymme är
synnerligen lämplig för dylika stormöten. Om
icke al’a platser voro upptagna, hade dock
en stor skara vänner från när och
fjärran infunnit sig.
Första mötet i högtiden var styrelse- och
ombudsmötet lördag kl. 4, därvid en hel
del spörsmål, som berörde verksamheten,
i synnerligen stor frid och endräkt
behandlades. Bland dessa frågor må i
förbigående nämnas, att en bibelskola för barn
och ungdom skall hållas i Långnäs under
tiden 29 juni — 12 juli med br. N.
Rehnman, evgl. Otto Nordin samt
lärarinnan fru Hilda Nordin som lärare. Vidare
beslöts, att sedvanlig konferens skall
hållas till pingst i Siunderbyn; till denna
väntas bl. a. missionärsparet Eklund som
talare.
Års- o. rev.-berättelserna lades med
godkännande till handlingarna. Full och
tacksam ansvarsfrihet beviljades kassör och re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
