Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:o 7. 1 April 1937
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125 TRONS SEG RAR
piskade Honom, så att blodet flöt i
strömmar nedför Hans nakna rygg.
Han ryste i drömmen vid åsynen av
de blodiga såren och strimmorna, och
då soldaten lyfte handen till ett nytt
slag, for mannen fram för att hejda
honom. Då vände soldaten sig, så
att mannen kunde se hans ansikte,
och han igenkände —• sig själv.
Vi ha ofta tänkt på huru grymma
de människor måste ha varit, som
hudflängde och korsfäste Jesus; men
kom ihåg, att när vi göra något som
är orätt, komma också vi Jesu hjärta
att blöda av sorg och smärta.
*
Jesu blod är nog för mig.
»Blodet, o, blodet! Jesu blod är
nog för mig!»
Han hade plötsligt blivit kastad in
i döden. Många års bekantskap hade
han med Jesus och Hans underbara
nåd. Han var affärsman, aktad och
avhållen i staden. Ett vackert,
trevligt hem, hustru och barn hade han.
Men nu i en hast skulle han ryckas
bort från allt. Där fanns intet hopp
om hans liv.
Läkaren meddelar honom under
stort allvar, att döden närmar sig.
Hans närmaste stå snyftande omkring
hans läger. Läkaren frågar honom:
»Har ni något som håller i döden?
Kan ni dö med frid?»
Den döende öppnar ögonen, ser
segerviss och lycklig framför sig och
säger klart och tydligt:
»Jag är frälst på blodets grund. Det
håller för mig, det håller för er, det
håller för alla!»
Ja, Jesu blod är nog för envar.
Misjonsbl.
Ett missionsoffer.
Sekreteraren vid ett
missionssällskap berättade vid sällskapets årsmöte
följande intressanta och rörande
tilldragelse:
Då jag inträdde i denna byggnad,
lades av en kvinna, klädd som änka,
i min hand ett brev, som jag ej hade
tid att öppna, förrän jag anlände till
mottagningsrummet. Sedan hon givit
mig brevet, gick hon genast.
Det innehöll 5 pund (90 kr.) och
lydde som följer: »Käre herr Baynes!
Jag är änka och sömmerska. Min man
och två små barn dogo tidigt fortidet
år. Mina barn brukade ha en
missionstidning med sig hem från
söndagsskolan; därigenom fick jag
kärlek till missionen, och vi brukade alla
bedja för den. Nu får jag ensam
bedja för den. Jag vet, att min man
och mina barn äro hos Jesus. Jag
är riktigt viss därpå. Under hela året
har jag försökt att genom nattarbete
inbespara något för missionen. Det
har varit strängt arbete, men mina
egna kära flickor sade- till mig,
innan de dogo: ’Mamma, glöm inte
missionen!’ och jag skall aldrig göra
det. Så lämnar jag er nu fem pund,
mina besparingar under året genom
nattarbete, och jag beder, att
Herren må välsigna penningarna. Han
vet om dem.»
Herr Baynes tillade: »Må Gud
giva oss samma ande av helig
självuppoffring, så skall icke allenast vår
utländska mission bliva välsignad utan
även våra församlingar hemma!»
Min enda tillflykt.
Den enda tillflykt, som jag har,
är Jesu Kristi sår.
Där är mitt skydd och mitt försvar,
där liv och kraft jag får.
Där hälsoströmmen flödar fritt
till ande, själ och kropp.
Där blir jag tvagen — klädd i vitt;
där, endast där, är hopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 04:24:08 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ts/1937/0157.html
