Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7. 1 April 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135 TRONS
I Oslo och Göteborg.
Vårt verksamhetsfält är i vinter norska
gränsen, Kornsjö-trakten, som är belägen
mittemellan Oslo och Göteborg. Vi ha om,kr.
18 mil till både byn, och stan. När nu
tillfälle gavs att besöka de båda
metropolerna, tog jag med glädje den förmånen
i akt. Vår gode evangeliet, f. d.
Oslopastorn Felix Boström, hade gärna, om
tiden medgivit det, ordnat för oss med
något möte i sin kyrka. Nu blev det bara
en blixtvisit. Hann dock deltaga i 3 å 4
möten. Och det rådde väckelsestämning.
Pris ske Gud!
Söndag f. m. hörde jag pingstvännernas
»grand old man» i Norge, Barrat, som höll
en god predikan över: »Allt i Kristus».
I manskören där funnos härliga röster. I
Betlehem, Missionsförbundets kyrka,
predikade Johnsen, bekant genom sitt besök
vid Torp-konf. ett år i sällskap med Mängs.
Lördag och söndag kväll var jag med i
Saron-meniighets möten. Tre år gammal,
har den församlingen redan 3- å 400
medlemmar. — Det går mycket fritt till på
de norska mötena. Inga stränga
mötesformer följas. Vi voro inte mindre än 7
personer, som vittnade i
söndagskvällsmötet. Ett 20-tal sökte sig fram till förnyelse
och frälsning. Mitt värdfolks, Gjertsens, fem
barn tillhörde Saron. Två av dem ha för
övrigt" verkat i Sverige som Örebro
Missionsförenings evangelister. I Norge här
man tillnärmelsevis ej så stor
evangelist-verksamhet som i Sverige. Mien verklig
framgång i det andliga arbetet beror inte
på mängden av vittnen utan fastmer på
deras kvalité.
I vårt västra grannland susar himmelens
friska nådesvindar, M,å de blåsa liv i och
giva himmelsk sanktion även över vår
mycKna verksamhet.
Anledningen till Göteborgs-resan var den,
att Beteliörsamlingen inbjudit till
evan,ge-listvecka. Ett 60-tal evangelister hade
hörsammat inbjudan, däribland min kamrat
Oskar Petterson och jag. Det var välsignade
dagar omkring det gamla men dock alltid
SEG RAR
aktuella Guds-ordet. Flur gott är det inte
för en kämpande här att få några dagars
avspänning för vederkvickelse och vila och
inhämtande av nya krafter! Och
livsströmmen går fram överallt, där hjärtan och
sinnen äro öppna för Oud. Goda bibelstudier
och offentliga möten höllos under god
tillslutning.
Det var härligt att se, hur villiga
vännerna voro, när det gällde att mottaga
den stora vittnesskaran i sina hem.
Jag hade även glädjen träffa en gammal
bekant, Carl Stig, som numera är bosatt
i Askim utanför Göteborg. Han var i unga
år evangelist inom Helgelseförbundet. Vart
han kom på den tiden, blev det väckelse.
Hans fru är det någon av de gamla i
Simonstorp, som minnas än som ung
evangelist. Tills för något år sedan bodde
vännerna Stigs i missionshuset i Krokek,
vilket blev byggt under deras tid där. På
den tiden gjorde Stig med sin fiol och
ibland med en liten sångtrupp rätt ofta
besök hos oss i Simonstorp. Och det
brukade bli mycket folk i godtemplarlokalen,
dit mötena då voro förlagda, när
Krokeks-sångarna kommo. Rut Stig, som då
brukade vara med pappa, är nu gift och har
affär i Göteborg. Det var en verklig
glädje att ha ett möte tillsammans med
dem igen. Det hölls i en liten
missionsförsamling i Långedrag. De vänner man
kämpat tillsammans med i evangelium, blir
man, särskilt förbunden med.
Söndag morgon fingo vi tillsammans med
en del sportälskande göteborgare resa åter
till vårt snörika Dalsland. I Dals-Ed bjöd
missionspastorn på middag, och i hans bil
fingo vi sedan åka till Töftedal, där vi
lovat medverka vid juniorernas fest.
»Snart jeg farer mot skyn
over land, over by.
Det blir härligt som ingen tur förr.
Og på Golgate grund
står jeg rede ver stund,
og det blir siste reisen jeg gjör.
I s s e.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
