Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7. 1 April 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 TRONS
under livets prövningar givit honom tröst
och kraft. Sitt svar gav han med dessa
ord:
Vägen till den himmelske Far
dern.
Under denna rubrik skriver han följande
älskliga vittnesbörd:
»Detta har varit ljuset över mitt liv ända
från tidiga barndomsdagar. Något av det
allra första jag fick lära var: ’Gud som
haver barnen kär’ o. s. v. Mina älskade
föräldrar voro Hans barn, varför det var
för dem ett hjärtebehov, att det barn, Gud
givit dem, skulle fortast möjligt lära att
känna Honom. Vid varje måltid var början:
’Gud, med en nödtorftig spis’, etc. När
måltiden var över, sä hette det: ’För mat
och dryck Dig vare lov, o Gud!’ o. s. v.
Detta var enkelt men vägledande. Kanske
det bör sägas, att det just var
vägledande, därför att det var så enkelt. —
Vidare undervisning lät icke vänta på sig,
och den gavs med föräldrakärlekens
visdom och togs emot med barnslig tillit.
Detta födde av sig en verksam tro på
levande Gud och kärlek till Honom. Alla
mina barnsliga intressen voro föremål för
meddelanden till Gud i barnslig tilltro, att
Han gav akt därpå och1 hjälpte, när så
behövdes. Min käre lekkamrat under
åtskilliga år var en kusin, som mina
föräldrar tagit till sig. Då han en gång blev
allvarligt sjuk, bad jag ivrigt till Gud om
hans tillfrisknande. En morgon märkte jag,
att min moder stod gråtande vid hans
säng. Min fader var också där och sade
något under snyftningar. Jag fattade
orsaken till deras tårar, och min tro på
bönhörelse var så djärv, att jag med en
kritbit skrev på ett bord där i rummet:
’Kalle dör inte’. Därpå sprang jag ut och
gömde mig en god stund under fortsatt
bön till Gud. Sakta smög jag mig sedan
in igen och möttes av mina föräldrars glada
meddelande, att nu var Kalle bättre. Själv
låg Han nu och log mot mig, och snart
kunde vi fortsätta i leken som förut. Gud
hör bön.
Under skoltiden var där många orsaker
till flitig bön. Läxorna och mycket an-
SEG RAR
nat, som behövde gudomlig hjälp, mötte
dag efter dag. 20 minuters väg till skolan
var 20 minuters oavlåtlig bön, och1 aldrig
stördes man på vår genväg ned till bruket.
Så förflöt barndomstiden med Gud, och den
så kallade ungdomstiden följde i samma
spår. Herren såg till, att vägen låg klar
för Hans barn. Min konfirmationslärare var
en troende, varm kristen. Vid avslutningen
fingo vi var sitt Herrens ord till
vägledning för livet. Mitt blev 121 psalmen av
David, och dessa ord ha följt mig som
levande, klara ljus Hela tiden. Senare
under ungdomstiden Hände det nog, att man
kunde få ’uppbyggelseskrifter’ i händenia,
som gjorde gudsförhållandet icke litet
invecklat. Hur det nu var, så inverkade detta
icke på mitt andliga livsförhållande.
Förbindelsen mellan min Himmelske Fader och
mitt hjärta förblev orubbad. — Det är denna
fria tillgång till Fadern, som är
kristendomens lyckliga lott. Vägen dit är
evangelium, det ljuvliga och glada budskapet,
i klara ord och talande exempel framställt
av Jesus själv. ’Så älskade Gud världen’,
etc., sade Han, och dessa ord kallar Luther
’Lilla bibeln’. Däri gör han också rätt,
ty detta är visserligen den gudomliga
uppenbarelsens huvudsumma. Johannes, Jesu
apostel, säger, att ändamålet med detta
budskap är att föra till gemenskap
med Fadern och1 med Hans Son Jesus
Kristus. (1 Joh. 1: 3.) Detta är att känna
Gud, att vara förenad med Honom.
Jesus säger: ’Den mig ser, lian ser Fadern’.
När Han botar sjuka, mättar de
hungrande, frälsar publikaner och syndare; när
Han tar barnen i sin famn och välsignar
dem, när Han sitter till bords i sin lärjunge
Petrus’ hus, så gälla utan undantag dessa
ord: ’Den mig ser, han ser Fadern’.
Så uppenbarar enfödde Sonen sin
Fader, som Han känt av evighet. Med ord
och exempel, med det största kärleksoffer
var det Hans mål att vinna världen för
Gud.
Salig den som låter sig vinnas.»
Med hälsning från eder
tant B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
