Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8. 15 April 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143 TRONS SEG RAR
de; men han ingiver icke ånger över
synden. Djävulen ingiver ingen
ånger men söker i stället att söva
människan. Glids Ande giver ånger över
synden samt väcker’ samvetet och
håller det vaket, på det att människan
må vända åter till Gud. Där således
Anden väcker syndakännedom, varnar
för synd, pekar på den rättfärdige
Kristus, som lidit för vår synd, och
varnar för en kommande dom, där
föreligger icke synd mot den Helige
Ande, utan Anden står utanför och
klappar och vill in. Och Han
klappar icke skrymtaktigt på ett hjärta,
så att Han icke skulle vilja gå in, då
man öppnar för Honom. Du ängsliga,
gråtande, bedrövade själ, du har icke
syndat mot Anden men väl syndat
och farit vilse i ödemarken. Men
Herrens Ande går efter dig för att
frälsa dig. Låt ej tvivlet och falska
röster hålla dig borta! Gå dristeligen
fram till Herren, ty det är till Honom
Anden drager dig, och du skall åter
finna en öppen fadersfamn.
Vi vilja betrakta två syndafall,
omtalade i bibeln. Det heter om Petrus,
Matt. 26:72: »Då begynte han
förbanna sig och svärja: ’Jag känner
icke den människan’. Och strax gol
hanen.» Tänk, vilket fall! En
lärjunge, som gått med Jesus i tre år,
börjar svära på att han icke känner
Honom! Arme Petrus! — Men han
gick ut och grät över sitt fall. Anden
hade icke vikit, ty då hade icke Petrus
gråtit över sitt fall. Han kom igen,
blev upprättad och återinsatt i
ämbetet. Annat var det med Judas. Han
lät sig icke återföras. Han ångrade
men grät icke. Det finns en ånger
utan tårar. Man inser, att man gjort
dumt, men känner ingen smärta
däröver. Jesus hade varnat Judas. Han
hade redan förut sagt (Joh. 6:70):
»Har jag icke utvalt eder, I tolv? Och
en av eder är en djävul.» Tänk, vilket
hjärterannsakande ord för dem alla,
men den det gällde förblev hård. Vid
påskalammshögtiden ängslades Jesus
och sade: »En av eder skall förråda
mig.» Men icke rörde det Judas.
Jesus bevisar honom ännu en
kärleks-tjänst, i det Han räcker honom ett
stycke bröd, doppat i såsen. Tänk,
den sista gången Jesus i kärlek räcker
sin hand mot Judas, var den full av
bröd! Judas tager brödet men sluter
hjärtat, står upp och går ut; »och
det var natt.» Arme man! Hans hjärta
är stelfruset. Det är natt icke blott
utom Judas, det är natt även inom
honom. Hans lampa är släckt för att
aldrig tändas mera, han har slutit sin
dörr för den, som klappade därpå, och
gått till sömn för att för alltid slippa
höra den kärleksfulles stämma!
Varför är syn d emot Anden
oförlåtlig? Av samma orsak som
att den, som vägrar att intaga föda,
måste dö. Om jag icke vill äta,
begår jag en synd mot mig själv, och
följden blir att jag måste dö. Det
är grundfalskt att tänka, att Gud icke
skulle vilja förlåta synden. Skulle
Han göra skillnad mellan den ena
synden och den andra? Alla synder
förtjäna ett evigt fördärv. Men
människan ställer sig, där hon
icke kan nås av frälsningen.
»Det gives icke något annat namn
under himmelen, i vilket vi skola bliva
frälsta.» Apg. 4:2. Och då nu
människan på nytt bespottar Guds Son,
genom vilken hon skulle bliva frälst,
huru skulle hon då kunna frälsas?
Eller om hon försmädar nådens Ande,
genom vilken hon skulle dragas till
Jesus, huru skall en sådan kunna
räddas? Syndens oförlåtlighet består
däri, att människan föraktar de
medel och vägar, varigenom förlåtelse
och liv skulle tillföras henne. Det
är också tanken i Matt. 12:22—32.
Jesus stod mitt ibland dem. Han
verkade genom Anden, men judarna
misskände till den grad Anden, att de
sade: »Denne utdriver icke de onda
andarna utan med Belsebul, de onda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
