Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8. 15 April 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
TRONS SEG RAR
Var fågeln lik, min själ!
»Var fågeln lik, min själ,
Som på den minsta kvist sig gungar!
Fast grenen böjs, han sjunger likaväl;
Han vet, att han har vingar.»
Alla ha vi väl varit i tillfälle att
någon gång se och höra en
sjungande fågel på en sviktande gren. Jag
har sett det ofta. Jag har stått många
gånger inför den synen med förundran
och i stilla begrundan hur fågeln
kunde sitta så trygg, fast grenen
böjdes av tyngden och svängdes hit och
dit av vinden. Inunder honom
lurade farorna: rovdjuren, fallen och
stupen. Trots farorna kände han sig
dock så trygg. Vadan denna
trygghet? Jo, »han vet, att han har
vingar». »Fast grenen böjs, han sjunger
likaväl____»
Hur är det med oss människobarn?
Nog ha vi svårt för att höja
lovsångstoner, då det, bildlikt talat, gungar
inunder oss och »stormen sliter i
tackel och tåg».
Låtom oss taga lärdom av den
bevingade sångaren, vetande att vi ha
»bönens vingar» att höja oss med.
Bönen,
»den är ej knäfall eller knäppta
händer,
ej ord utur en läxa, som man lärt,
nej, bönen är
det stilla ljus, man i sitt hjärta
tänder,
när evighetens ande gästar där.»
»Var fågeln lik, min själ!»
Eric-Verner.
Ingen fara — ?
Det var i nyårstid. Jag kom in
till en handlande, en bekant. Vi
samtalade om ett och annat, och så föll
det mig också in att fråga:
»Hör på, hur står dina affärer för
närvarande?»
Min vän svarade:
»Uppriktigt sagt, jag vet det icke.
Jag vet det icke. Jag har icke brytt
mig om att avsluta mina räkenskaper.
Det får bli längre fram.»
»Har du inte inventerat ditt lager
ännu?» sporde jag vidare.
Min vän sade i lätt ton:
»Nej, det har jag icke gjort på
många år. Det är så besvärligt att
flytta och vända upp och ned på allt.»
»Och för övrigt», tillade han, »allt
går ju utmärkt ändå. Du vet, affären
är ju gammal och solid. Ingen fara
i det avseendet!»
Dessa glatt uttalade ord: »Ingen
fara!» komma mig nu så livligt d
minnet, att jag nästan känner mig böjd
att —• gråta. Ty blott några
daga»-därefter hunno underliga rykten till
mina öron. Det viskades om »krasch»
hos handlanden X. Och kort därpå
kom »kraschen» . Det blev konkurs
och fängelse.
»Ingen fara, ingen fara!» Dessa ord
ljödo länge därefter i mina öron. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
