Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8. 15 April 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
TRONS SEG RAR
Så hittade han på ett sätt. Han
tog en stor, kinesisk papperslykta, och
på den lät han måla dessa ord: »Jag
är en Kristi lärjunge, och jag har
hopp». Så gick han omkring med
lyktan tänd, så att de människor, som
sågo honom, skulle kunna läsa orden.
Jag tänker, att detta är, vad också
vi borde göra: Låta det vittnesbördet
stråla ut i världen, att vi hava ett
evighetshopp, att det icke är för
jorden vi leva utan för evigheten. Ja,
det eviga hoppets ljus, tänt i våra
hjärtan, bör lysa ut i världen. Jag
är viss på att om vi blicka upp till
Herren i tro på Hans löfte att de,
som skåda upp till Honom, varda
strålande av fröjd, då skola vi också få
erfara förmånen och saligheten av att
få vara ljus i världen samt bliva till
välsignelse för dem, bland vilka Gud
har satt oss.
Brev från^Fr. Sverker.
Tsoyiin den 13 mars 1937.
Kära missionsvänner och förebedjare!
»Ja, du är sannerligen en
outgrundlig Gud, du Israels Gud, du
Frälsare.» Jes. 45: 15.
För några år sedan sutto några unga
missionärer på en missionsstation, här i
norra Kina och sågo ut över landskapet.
Solen höll på att gå ned. Över
bergkammen i väster fanns ännu en liten
’ljusstrimma, men i öster var det redan mörkt.
Jag satt och såg, huru mörkret liksom
trängde sig fram allt mer och1 mer —
det började där i öster, gick nedför
berget, smög sig över den vackra dalen,
trevade uppför berget i väster; och snart var
också den lilla ljusstrimman försvunnen, och
vi gingo in för att tända ljus. En tanke
föddes hos mig. »I morgon», så tänkte jag,
»kommer ljuset att börja där i öster, gå
ned i dalen och övergjuta berget i
väster med sitt sken för att, då kvällen
kommer, åter draga sig undan för mörkret».
Tanken innehöll en liten lärdom.
Mörkret och ljuset kommer från
samma håll. Blir det mörkt för oss här på
jorden, så veta vi, att ljuset kommer från
Herren. »Jag, som danar ljuset och
skapar mörkret, jag, som giver lyckan och
skapar olyckan. Jag, Herren, är den som
gör allt detta.» »Om Han slår, så hela
ock Hans händer». I den mörka
sommarkvällsnatten talade Gud. Det blev dock
endast en teoretisk lärdom då. Nu har i
någon mån också praktiken kommit. Under
de månader, som gått sedan juldagen 1936,
har jag fått fatta om Guds ord, i tro att
Han, som sänt mörkret, också skall låta
en morgon uppgå med ljus. Då hjärtats
känslor skälva av undertryckt smärta, är
TRON på Guds ord det enda, som kan
få de stormande vågorna att lägga sig
till ro. Tron är oljan, som stillar de
upprörda vågorna. Dyningarna välva ännu
våldsamt, om också under ett lager av olja.
De vänta liksom på tillfälle att få bryta
igenom oljelagret, men Gud är mäktig att
låta även dyningarna lägga sig.
Några dagar efter min älskade
Elisabets död blev mitt hjärta mera stilla. Då
kom en tanke: »Kamraterna ha fått
meddelandet. De bedja för dig». Tack, kära
kamrater! Det är allt vad jag kan säga.
Första hälften av böneveckan i Lingkiu
var rysligt: svår för mig. Tungan var stum,
men hjärtat ropade efter hugsvalelse. Den
kom också, då Herren, på nytt fick göra
himlens härlighet mera levande för mig.
»På solljus dag ej syns en stjärna glimma,
Men uti natten stråla de i ljus — —.»
Sedan ha många tröstebrev nått mig.
Jag vet, de finnas också, som ej skrivit
men väl bedit för mig. Tack, alla I kära
vänner! Jag är tacksam för all hjälp jag
fått. Tyvärr känner jag ej alla, så jag
kan ej sända ett personligt tack. Även de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
