Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9. 1 Maj 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR
• 165
utom synhåll. M.en något följde med och
kommer helt säkert att följa med, tills vi
ses igen, och det är minnena, som alltid
bli förknippade med den plats, som man
fått kalla för sitt hem. »Ej finns en plats
på jorden så skön som du, mitt hem.»
Men det gives uppgifter i livet, som kräva
farväl tiffl det jordiska hemmet.
Och härmed farväl till vart lilla lugna
Bäck! Både lidande och hugsvalelis© ha
här mött ett riikligare mått än å någon
annan plats på jorden. För det senare
vill jag säga tack till vännerna, som varit
villiga att gå sin Herres ärenden!
Han, som är all Hugsvalelses Gud,
bugsvale eder, som på nytt genomleva
skilsmässans bitterhet, likasom jag själv gör!
Snart var jag för mig själv i en vrå på
tåget och, lyckligt nog, nästain ensam i
vagnen. De länge kvävda känslorna
behövde få frihet. En bärande motvikt i det
hela fick jag genom ett ord från Gud ur
3 Joh. brev v. 7: »Ty för Hans namns
skull hava de dragit åstad» — således
inte av reslust eller en tillfällig nyck.
Missionärsuppgiften fick än en gång en
gloria över sig. Tänk, vilket förtroende från
Gud att få vara Hans sändebud till
hedningarna!
Nu måste skrivmaskinen fram, så jag
kan posta en hälsning hem, dä jag
kommer till Markaryd. Ett par timmar till,
och jag hamnar i kära vänners hem i
Malmö. Nya bestyr möta här med Resebyrån
o. s. v. Då jag sönd. f. m. skulle
frambära mitt budskap i Immanuelskyrkan, lvade
jag visst inga känslor kvar men mötte så
mycket mer hos andra. Hälsningar till
missionärerna gåvos från församlingen på
stående fot med deras pastor Br. Östman i
täten, samt löfte att fortsätta med bön
och offer för sina representanter i
hednaland.
Sista etappen på svensk jord blev
Träfic-borg, närmare bestämt, Västra Gärd; och
både från mötet på kvällen och den korta
sammanvaron i vännerna Perssons och
Anderssons hem fingo vi de mest värmande
intryck. Inte mindre än tre av H. F:s
evangelister fick jag här sammanträffa med.
Den härliga sången vid färjan: »Gud
tager vård om dig», lyste upp den mörka
natten. Moder Svea var ju höljd i
mörker, då vi vid Il-tiden på kvällen lossade
den sista förtöjningen med fosterlandet.
En glädjande överraskning mötte i sista
ögonblicket, innan vi lade ut från T. En
missionärsfamilj Martinsson skulle likasom
jag börja sin resa till fjärran östern, med
Mongoliet som mål, och komma vi
således att få sällskap ända till Kalgan i
Nordkina. Och jag, som inte visste alls
om något sällskap, behövde inte lämna
svensk jord, förrän jag mötte dessa kära
vänner. På en gång smälte vi ihop och
voro på det klara med att det var Gud,
som ordnat även med sällskap för resan..
I sanning, allt här Han väl beställt!
Och härmed farväl, du härliga Sverige,,
med alla de vänner jag fått sammanträffa,
med både i syd och nord! Eder kärlek
har veikat förkrossande och gjort min
skuld större, än då vi kommo hem. Vi
räkna med er i fortsättningen.
Ombord på S. S. Gneisenau den 15 april
1937.
Carl Ohlson.
Brev från fru Berta
Gustafson.
S h o h h s i e n, Sha., N. China,
den 27 mars 1937.
Kära missionsvänner!
Vi bedja om eder Hjälp i förbön för den
stundande bibelkursen, som vi tänka Hålla
hör i Shoiluhsien för infödda medarbetare
på H. F:s fält under maj månad detta år.
Bed, att Herren möter varje
medarbetare, såsom Honom täckes, ocW att Han
uttager och ’sänder flera till den myckna
skörden.
Bed för församlingen här, medan kursen
pågår! Vi tro, att Herren har många inom
församlingen, som Han vilil använda, om
Han blott får lösa, helga, rena och fylla.
Bed, att vi må få ha det lugnt för krig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
