Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10. 15 Maj 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR
• 183
iår styra sinne och vandel, skola vi
förenas i kärleken, och avskrankningens
skiljemurar falla eller förlora sin
betydelse; och vi skola komma att föra
ett tungomål, i samma mån vi
glömma, vad vi lärt i människors skolor,
och bliva lärda av den Helige Ande.
Paulus och Jakob, Petrus och
Johannes och alla andra Guds vittnen ha
var och en sin egendomlighet, men
de ha samma Ande, som talar genom
dem, därför tala de i grunden
samma språk. »De skola vara ett
i oss, på det att världen må
tro, att Du har sänt mig.» »Jag
i dem och Du i mig.» Det är
omöjligt att fatta dessa ord, om icke
Anden själv får förklara dem för våra
hjärtan. Då det är så, att Jesus är
i oss och Fadern i Honom, så måste
Guds liv genomströmma hela
kroppen, Kristi kropp, i vilken vi äro
lemmar.
Vi sammanfogas med varandra i
Kristus. Vi sammanknytas, och det
band, som fogar oss tillsamman eller
varmed vi sammanknytas, är kärleken.
I samma mån vi komma Gud nära
i innerlig förening, i samma mån
komma vi varandra nära, enär vi äro
lemmar i samma kropp. Då sträva
vi icke efter att kunna älska varandra,
ty kärleken kommer icke på den
vägen; man måste födas därtill
ovanifrån. Vi älska och kunna icke låta
bli att älska, ty kärleken är utgjuten
i våra hjärtan genom den Helige
Ande.
Men då gäller det, att vi förbliva
i Anden och Anden i oss, annars
kallnar hjärtat, och kärleken blir
förkolnad. Må vi icke utsätta oss för
världsandens inflytande, så att hjärtat
svalnar! Om de hopsvetsade
järnstyckena förbliva i elden, så kallna
de icke, utan förbliva i mjuk
förening med varandra, ty de äro
glödande. Så är det även med oss: om vi
äro brinnande i anden, så älska vi
varandra innerligt och av ett rent
hjärta. På den vägen kan ett
sannskyldigt brödraskap förverkligas, så
att vi till och med kunna giva vårt
liv för bröderna. Kristus har givit
sitt liv för bröderna. Vi skola också
kunna giva våra liv för varandra.
Gud kunde till och med i gamla
förbundet giva Mose en sådan kärlek
i hjärtat för bröderna, att han
begärde få sitt namn utskrapat, blott de
blevo frälsta.
Du tänker kanske: »Detta är
överspända idéer, som ingen människa kan
komma ut med». Vad icke vi kunna
komma ut med, det kan Herren Gud
göra. Han vill, att denna eld skall
brinna i våra hjärtan.
Vi vilja stanna något inför 1 Kor.
12:12—27. Kristus ärhuvudet,
och vi äro lemmarna. Ehuru
det är många lemmar, är det blott
en enda kropp. I Kristi kropp äro
många lemmar. Vi kunna förstå, huru
nära Kristus måste vara förenad med
alla Guds barn, då de tillsammans
utgöra en enda kropp, för vilken han
är huvudet, och då hela kroppen
rentav kallas Kristus (v. 12), liksom
bruden så nära förenas med
brudgummen och så går upp i honom, att
hon får bära hans namn.
Må Guds kärlek och visdom få fylla
oss, så att vi icke måtte tänka, att
den och den lemmen kan kroppen
vara förutan. Kristus är ömhjärtad
om alla och bär de svagas
skröpligheter. Han låter sin livskraft
pulsera från sitt hjärta till kroppens alla
olika delar. Och i samma mån som
vi stå i en verkligt innerlig förening
med Kristus, komma vi ock i en
innerlig förening med varandra och få
Kristi ömma hjärta för varandra,
såsom Paulus förmanar: »Våren i
bröd-r; kärleken ömhjärtade mot
varandra». Vilket innerligt uttryck! Det
bär riktigt prägeln av den eviga
kärlekens Ande. I samma mån som vi
bliva friska lemmar, genomträngda av
Kristi liv, komma vi ock varandra nära,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
