Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10. 15 Maj 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR
• 193
för vännen Sverker, som inte ens fick se
sin Lisa under sjukdomen. Det är svårt
att fatta Guds vägar ibland!
— — 13 mars. Sorgligt nog kom icke
mitt brev i väg strax på »andra nyåret».
Byresor och möten under »chen iieh»
{kin. 1 :a mån.) ha tagit tiden. Vi ha just
avslutat ett 10 dagars möte, lett av Miss
Tsao från Suiyuan. Hon är en gudfruktig,
enkel ev angelist, med ett evangeliskt
budskap både till hedningar och troende. Vi
hade mycket goda möten med mycket folk
och fingo bedja med rätt många.
Särskilt bland kvinnorna verkade Guds Ande.
Ack, om min hustru bara hade en
syster här till hjälp, eller en dugande
bibel-kvinna! Krafterna räcka icke alls til.
Inne i staden, dit Annie tog henne för
tre dagar, hade de också goda möten. Trots
vår dåliga lokal där hade de fullt med
folk. Vi ha hoppats få medel till en
egen plats med ett litet Guds-hus där inne
i staden, men hittills utan resultat.
Pengar och passande tomt saknas. Men funnes
det första, skulle det senare nog ordnas.
Det är som en broder sade: »Pengar till
allt ont synes nog finnas i Sverige nu,
men till det största arbetet: att rädda
själar, är det ont om dem. Och ledsamt
nog är det många troende där hemma,
som ännu icke förstå, att tillfällena på
missionsfälten snart äro förbi! I stället
måste pengarna gå till aillt annat, och
nutidens bekvämligheter kosta pengar! Men
Gud vare tack för alla dessa trogna
skaf-fare, som försaka allt detta — »för
Herrens skull»! — Som de dyra tiderna här
uppe bara bli värre, börjar det bli riktigt
svårt för de av våra medarb., som endast
ha dessa £ 8—10 pr mån. Att leva på
svältgränsen och vara »brinnande i anden»
är ej lätt. Och möjligheten att öka på
deras löner är ytterst liten, varför jag vill
uppmana våra vänner att bedja Gud för
våra medarbetare, att »mjölet och grynen
må formeras» i deras hem. De inf.
församlingarna ha alla var sina bördor att
bära, varför det är orimligt att vänta hjälp
från det hållet. Bedjen med oss, att dessa
förhållanden må ändras! — En stor nåd
är det, att inget krig är I uppsegling just
nu.
_ (Forts.)
Intryck och uttryck från kinaresan.
Av Carl Ohlson.
Tonerna från Trälleborg, »Gud tager
vård om dig», som vännerna sjöngo, då
färjan lade ut, ha följt oss under den
del av resan, som nu ligger bakom, ocli
inte bara tonerna utan verkligheten. Då
vi ha våra små bönestunder ombord, bedja
vi, att våra vänner där hemma ska få
erfara detsamma. Vi glida allt längre från
hemlandets kust och sågo sista skymten
av Europa i går e. m. I morgon bittida
torde vi få sätta våra fötter på Afrikas
jord. Vi skulle nämligen då vara framme
i Port Said i Egypten. Överfarten
Trälleborg—Sassnitz var för ovanlighetens skull
lugn. Tågresan därifrån, och till Bremen
tog endast omkring 10 timmar.
Tredje-klassvagnarna voro alls inte att jämföra
med de svenska, indelade som de voro
i små avdelningar med två oklädda
soffor i varje. De stannade endast vid några
större platser. I det härligaste solsken lade
vi ut från Bremen den, 13 april,
okunniga om vad som kan möta oss, innan
vi hinna fram till målet för vår långa
resa. »Allt ju vilar i min Faders händer;
Skulle jag som barn väl ängslas då?»
Väldiga människomassor voro samlade vid
båtens avgång. Där utbyttes avskedsord och
välönskningar på ett för mig obegripligt
tungomål. Sedan kommo de vita
näsdukarna fram, och till sist sträcktes högra
handen ut. Alla tyskar fingo en
högtidlig prägel för några minuter. Det var
Hit-Ier-hälsningen, som tycktes allmänt ha
slagit igenom bland det tyska folket.
Någon skilsmässans gripenhet såg jag just
inte, och det var väl därför som jag själv
stod så oberörd av det hela och i stället
levde om, vad jag själv för bara några
dagar sedan upplevat och som, i all sin
enkelhet ändå var så gripande.
Klara papper äro en nödvändig sak, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
