Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11. 1 Juni 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204 TRONS
En dubbel bönhörelse.
Mr Gawin, Kirkham, sekreterare
vid gatumissionen i London, har ur
sina erfarenheter meddelat följande
sköna drag av Guds bönhörande nåd.
En vän gav mig ett hundra kronor
att dela ut bland de fattiga. Mitt
sinne var hela dagen mycket
upptaget av tanken på huru jag skulle
kunna bäst använda denna gåva, och
sedan jag på aftonen bett Gud om
ledning och hjälp, gick jag till sängs.
Under natten drömde jag, att en
troende man, mr J., kom till mig. Jag
hade känt honom i tio år, och då
han hade en liten handel, trodde jag
att han var i goda omständigheter.
Nu, i drömmen, bar hans ansikte en
prägel av djupt bekymmer. Under det
han stod och såg på mig, inträdde
den man, som givit mig de hundra
kronorna. Han hade en stor summa
penningar i sin hand, och av dessa
räknade han upp åt mig 62 kronor
och 50 öre. Därpå riktade han sina
ögon på min bekymrade vän, mr J.,
liksom ville han säga: »Det är den
summa han behöver; gå och giv
honom den.»
Då jag vaknade på morgonen,
omtalade jag för min hustru denna
märkliga dröm och sade, att jag ämnade
genast besöka mr J. Även hon
uppmanade mig därtill på det ivrigaste.
Följaktligen gick jag och tog sjuttio
kronor i min ficka. Mr J. var icke
hemma. Jag satte mig då ned och
samtalade ungefär en halvtimme med
hans hustru och hans moder, i den
förhoppning att de skulle omtala för
mig, om någon nöd vore för handen.
Men inte ett ord därom undföll dem.
Slutligen sade jag till fru J.: »Jag
hoppas ni ursäktar mig, men jag ville
gärna veta, om er man för
närvarande är i någon klämma och om ni
har någon orsak att fördölja det för
mig.»
SEG RAR
Med tårar i ögonen svarade hon
genast: »Eftersom ni frågar mig,
känner jag mig förbunden att svara. Min
man är verkligen i stort bekymmer.
Han skall i morgon betala en
räkning på 500 kronor, och han har
endast något över fyra hundra. Det
återstående har han förgäves sökt att
få låna. För att fylla bristen har han
nu i detta ruskiga väder, och fastän
han var förkyld, gjort en resa till
Croy-don för att där få sälja några varor.
Lyckas inte detta, äro vi förlorade.»
Jag reste mig, lade de sjuttio
kronorna på bordet och sade några
vänliga ord, varpå jag avlägsnade mig.
På väg hem mötte jag en gammal
troende vän, för vilken jag omtalade
händelsen utan att nämna något
namn. »Jag vet, vem det är»,
utropade han, »det är mr J.»
»Hur kan du veta det?» sporde jag.
Han sade: Hans oro och
bekymmer ha varit så stora, att han flera
kvällar å rad haft några vänner
samlade i sitt hem för att tillsammans
med dem bedja Gud om hjälp ur den
stora förlägenheten. Och jag har
varit med om dessa bönestunder. Nu
har Gud sänt dig att hjälpa honom.»
Dagen därpå besökte jag mr J. I
Croydon hade han icke sålt för ett
enda öre, men då han med sorgset
mod kom hem till de sina, fann han
där de penningar han behövde. De
500 kronorna voro nu betalda, och
då han öppnade sina böcker, visade
han mig, att han för att fylla
bristen behövt precis 62 kronor och 50
öre!
Allt detta berättade jag för den
vän, som givit mig de hundra
kronorna, och vi fröjdades tillsammans
över Guds underbara, bönhörande
nåd och hulda ledning. Här låg nu
för våra ögon en dubbel bönhörelse.
Den nödställde familjefadern bad om
hjälp och fick, vad han begärde; och
jag bad om ledning vid utdelning av
en kärleksgåva och fick, även jag,.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
