Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 13. 1 Juli 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
TRONS SEGRAR
få göra här nere; men så var Herrens
vilja. Han har också givit oss kraft att
bära det tunga slaget.
Så önska vi få vara ihågkomna i edra
böner alltfort, och att Gud må välsigna
oss tillsammans i Sverige.
Vår adress hemma blir: .Stickgatan 26,
Ystad.
Med hjärtliga fridshälsningar.
Edra förbundna
Gotthild och D. Bengtson.
Cranham, Greytown, Natal, S. Africa,
den 22 maj 1937.
Brev från C. E. Lundin.
Itongasi M. S., Munster P. O.,
Natal, S. Afrika, den 23 maj
1937.
Kära läsare av T. S.!
Guds frid!
»Gud är mäktig att av dessa
stenar uppväcka barn åt Abraham.»
Johannes döparen hade tro på Gud, och
därför samlades skarorna omkring honom.
— Abraham trodde, att Gud var mäktig
att uppväcka från de döda, därför lade
han villigt sin Isak på altaret—. »Tro
litet mer på Oud», har Sjölin lärt oss att
sjunga i en av sina sånger, och det är
det vi behöva i denna tid, angående
vilken Jesus frågar: »Månne Människosonen
skall finna tro på jorden, då Han
kommer?»
just nu ha vi avslutat några dagars
möten med de infödda församlingarna i
detta distrikt. Bröderna Alm och Anderson
voro oss till hjälp, och vi- hade några
sköna dagar omkring Guds ord. Rätt
mycken tid användes till samtal, vilket var
ganska givande för våra infödda
medarbetare. De hade då tillfälle att fråga
både angående Guds ord och annat, som
var dunkelt för dem. Ni skall tro, att
det blev många saker diskuterade på så
sätt, och de uttryckte sin glädje över att
få hjälp och ljus i det som var svårt för
■dem att förstå. De offentliga mötena voro
också väl besökta, och Guds Ande
verkade med ordet.
Skörden har i år blivit bättre, varför
folket icke har det så trångt som förra året,
då det var en svår hungersnöd.
Sommaren var ovanligt varm, men nu är det
svalare. Vi ha nl|ot så när hälsa och
hålla på som vanligt med att så ordet.
Tack, vänner, för förbön och underhåll!
Min hustru förenar sig med mig i
hälsningar till Eder alla.
Broderligen
C. E. Lundin.
Brev från Carl Ohlson.
Det närmar sig målet.
I går morse, då jag vaknade, fick jag
se kinesiska kusten genom’ min lilla
fönsterlucka och hälsade: »God morgon,.
Kina!» åtminstone fyra, fem gånger.
Hjärtat slog lite varmare än vanligt, då jag
fick se första skymten av min
längtans-land. Ändå var det inte mitt rätta Kina,
det var bara Hongkong. Jag minns ett
uttryck från vår lilla Vera, som, då vi
1926 hunnit så långt på vår resa som till
Tatung, blev tillfrågad, vart hon skulle
resa, svarade: »Till Kina». — »Men du
är ju i Kina, lilla barn!» — »Nej, inte
förrän jag kommer till Lingkiu», blev
svaret. Lingkiu var den lilla vrå av
världen, som utgjorde hennes Kina. Där
föddes hon i juli 1921, där utkämpade hon
sin sista jordekamp 1926. Själv måste jag
nog komma upp till vårt fält i Shansi,
innan jag kan fatta, att jag verkligen är
i Kina. Sedan jag hälsat Kina i går morse,
böjde jag mina knän i min ensamma hytt,
i känslan av att jag på nytt både ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
