Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 15. 1 Augusti 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
TRONS SEGRAR
underbart Gud har handlat, och
särskilt därute på missionsfälten. Många
skulle säkert under tårar tacka Gud,
om de blevo i tillfälle att med egna
ögon se, vad Gud gjort därute under
årens lopp. Underbart är det att
tänka på, vad Gud gjort t. ex. med
Iton-gasi-stationen. Ett slagsmål blev
upprinnelsen till stationens anläggning.
Broder L u n d i n, som råkade komma
mitt upp i ett slagsmål, räddade en
svart polis tiil livet och tjänade som
fridsstiftare. När rättegången hölls,
frågade domaren, om han kunde
göra något för broder Lundin, som
räddat den svartes liv. »Jo, det kan du»,
blev svaret. Du kan ställa om, att
vi få en plats för en missionsstation.
En ansökan lades in, och den
beviljades. Där onda andar rasat har
Lundins starka stämma: »Låt bli det
där, vi skola tala om Jesus i stället»,
varit Guds redskap till stora
förändringar. Vi ha ock stor anledning
tacka Gud för vad som uträttats
under gången tid genom
fängelsemissionen, genom skriftspridningen från
missionstryckeriet och för vår gamle
trogne K. J. J o h a n s s o n, som fått
en särskild nåd att besvara alla de
många frågorna, som ställas till
honom. Ingen kan som han ge goda
råd och svar i bibliska ämnen.
Kunde du följa med dit ut, skulle du
få följa Hans Nilsson över gränsen
in till de spetälska. Det är en stor
upplevelse. Se på de stackars
vanställda människorna, hur deras
ansikten lysa, när talet om Jesus når dem.
En svensk redaktör, som rest därute,
berättar huru han hört sången: »Än
Finns det rum .. .»■ sjungas inom
fängelsemurarna. Och fångarna kommo
och blevo frälsta.
Fältet har utvidgats. Vägen gick
upp till Transvaal. Ofta har arbetet
i sjukvårdstjänsten varit en
framkomlig väg för missionären. En utdragen
tand, ett ombundet sår, allt har
blivit sådana där vänliga handlingar, som
öppnat hjärtan och hyddor. Själva
hava missionärerna ibland stått
undrande beträffande denna form av
missionsarbete. Men Gud har låtit
verket lyckas på ett härligt sätt. Och
sådana, som blivit hjälpta på detta
yttre sätt, ha ofta sedan också kommit
och fått hjälp till frälsning. Syster
Lilly Gustafssons arbete därute
har blivit särskilt uppskattat. Hon
är numera erkänd av myndigheterna,
och därmed har förtroendet för henne
bland de infödda också vuxit. Icke
minst när det gäller ekonomien, har
detta haft sin stora betydelse.
I församlingarna därute finnas både
dem, som bära nöden på sina hjärtan
lika väl som dem, vilka äro slöa och
likgiltiga, ungefär som det är här
hemma. Men där många bära nöden,
där går verket framåt. Besatta bli
fria sina bojor, och syndare bliva
frälsta. Under de gångna 50 åren har
endast en enda av bröderna bland
missionärerna fått gå hem till Gud.
Däremot ha flera systrar fått flytta hem
under samma tid. Om Oscar E
mail u e 1 s s o n, som slutade sina dagar
på ett järnvägståg på väg hem till
Sverige, säga de svarta: »Han
älskade mycket.» Evangelisten, vars biid
man ser å omslaget till årets
»Förbundshälsning» är en av den
hem-gångnas kärvar. Frågan: »Älskar du
Jesus?» blev den första pilen i hjärtat.
Må vi älska mycket, också när strider
i församlingen bliva påkostande.
En anledning till tacksamhet är
också missionärsbarnens intresse för
verket. För det grasserande rashatet
därute är frälsningen i Jesus Kristus det
enda botemedlet. Flaggan här i
ladan ovanför talarstolen är
Sydafrikanska unionens flagga, hemsänd av
pastor Kihlstedts barnbarn. »Att få tjäna
honom utan fruktan -— i helighet
och rättfärdighet i alla våra dagar»,
så beder Sakarias, och detta var våra
fäders utgångspunkt, deras som
be-gynte Helgelseförbundet. På ett bord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>