- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Fyrtioåttonde årgången. 1937 /
302

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 15. 1 Augusti 1937 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

302

TRONS SEGRAR

både byggt och underhållet på trons väg.

Tientsin reste vi förbi den här gången
och hamnade i stället i vännerna Hallins
hem i Peiping, där jag fick några
vilodagar efter resan. I P. träffades även våra
f. d. Shansimissionärer C. o. H.
Carlsson, de hade nyligen gått igenom djupa
vatten. Två av deras barn hade dött i
smittkopporna nu på vårsidan, Herren
trös-te och hugsvale de sörjande föräldrarna.
Från P. fick jag sällskap med fru Öberg,
och efter endast 11 timmars järnvägsresa
voro vi framme i Yangkao, där vi
möttes av en ■ grupp Yangkao-kristna med br.
Öberg som anförare. Alla tävlade om att
få stå till tjänst, inte för att få tjäna
en slant, som man annars blir så van vid
att möta i detta land, utan av ren
kärlek. Det är den kristna kärleken, som
besegrat egoismen. Så snart jag hunnit
hämta mig från den första överraskningen samt
hälsning till höger och vänster, komma
frågorna om resan har gått i fridens
tecken och om inte »Teh-En» (Evert) var
med. Att de inte kunde behärska sig utan
vidröra ett ännu känsligare område, var
jag ju beredd på. Kinesiskan, som legat
på hyllan i Bäck under närmare fyra års
tid, kom nu till pass, och man förstår
något, vilken förmån det är att ha
språket, då man kommer ut. Visserligen har
det torkat till litet, men det tinar snart
upp vid användningen. Välkomstmötet på
söndagen fick en högtidlig prägel och
hade samlat mycket folk. Det mest
högtidliga var, att en frälst militär hade fått
en kamrat med sig, som också ville bli
frälst.

Vännerna Öbergs kämpa på denna teg
sedan förliden höst, och de sakna inte
varken kamp eller uppmuntran i arbetet.

En annan förmån förunnades mig,
nämligen den att få närvara vid
skolavslutningen för missionärsbarnen i Tatung. Att
skolan ifråga går upp till måttet av en
modern svensk skola, blevo vi övertygade
om, och vad beträffar kristendom går den
betydligt över det vanliga måttet. Både
lärarinna och skola i övrigt förtjänar bli
ihågkommen av värt missionsfolk hemma.

Känsligt var det att träffa flera av
kamraterna i T., alla med hälsa och hopp
för sin gärning. Ännu mer känsligt blev
det, att än en gång stå vid vår
oförglömda Veras gravkulle, bara några
veckor efter att jag stått vid en annan grav
på svensk jord. Ensamhetskänslan höll på
att forma sig i profetens klagan, då han
säger: »Det är nog; tag nu mitt liv, Herre,
ty jag är icke förmer än mina fäder».
Plötsligt får jag se en annan sida
av-livet : »- - icke förgås, utan hava evigt liv»,.
»Han har kommit för att vi skulle hava
liv och hava över nog». »För mig att
leva det är Kristus»; här och endast här
ha vi mål och mening med livet.

Vi ha det lugnt i våra bygder, men ert
extra not i sällskap med mitt pass säger,
att hela Shansi, med undantag av
Yangkao, är förbjudet för mig att vistas. Vi
äro nämligen i krigszonen men ha inget
krig. »Gud är vår tillflykt.»

Carl Ohlson.

Brev från missionär Hilda
Johanson*

China Inland Mission, Pachung,
Sze., West China, d. 10 maj 1937.

Mina kära syskon i nåden!

Jesus är vår frid.

Flera gånger har jag velat sända en
hälsning, men som jag fortfarande är
ensam på stationen, har så mycket annat
tagit tid och krafter i anspråk, varigenom
brevskrivningen hindrats ...

Med tanke på den stundande Torp-kon-

* Följande utdrag ur ett personligt brev
meddelas här, för att även de som ej
voro med pä konferensen å Torp skola
få en hälsning från vår ensamma
missionär i västra Kina. Låt oss komma ihåg
henne i våra förböner och därvid även
bedja för den kinesiska församlingen i dessa
hemsökta trakter, att de må få nåd att
hålla ut i lidandet och jämväl vinna många
av sin lidande omgivning för Herren.

G. Fredberg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:24:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1937/0382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free