- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Fyrtioåttonde årgången. 1937 /
323

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 16. 15 Augusti 1937 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

323 TRONS SEGRAR



Jesus med. Han välsignade. Någon annan
torde utförligare referera från detta möte.

På mänd. anträddes hemresan. »Allt
härintill har Herren hjälpt». Varmt tack
till eder alla, som gjort uppoffringar för
rriin skull!

Eder i Jesus förbundne

Otto Nordin.

MissionsmötEt i Uångsunda.

Lördagen den 10 o. sönd. den 11 juli
höllo vännerna i Vångsunda och
Gladham-mar sitt sedvanliga missionsmöte men
denna gång i Kalmar läns Ombuds-förbunds
nya missionstält. Mycket folk samlades
redan på lördagskvällen, och skaran växte
sedan ännu mera under söndagens möten.
Guds Ande verkade pä ett härligt sätt,
och Guds-ordet trängde igenom såväl
ut-rannsakande och dömande som frigörande
och vederkvickande. Floden steg allt mer
och mer, och i kvällsmötet föll Anden med
makt över längtande hjärtan. Ära halleluja!
Satan rasade, men Guds barn jublade.

På eftermiddagsmötet insamlades ett
mis-sionsoffer för yttre missionen, som.
uppgick till 70 kr. Gud välsigne Vångsunda
såväl som hela vårt land med en
genomgripande andlig väckelse.

Vittnen, som tjänade i högtiden, voro
fabr. P. Rosander, Ludvig Gustafsson,
Anders Svensson, B. Ringberg, T. Engstrand,
D. Tapper och M. Glad.

En fridens hälsning till allt Guds folk.

Enl. uppdrag
_ B i g g e.

En hälsning från BöneringEn i
Lappiräsk.

Dit upplåter Din hand och
mättar allt levande med nåd. Ps.
145: 16.

Lördagen den 17 och söndagen den 18
juli voro högtidsdagar för böneringen i
Lappträsk, som’ då höll sitt sommarmöte.
Till stor glädje och välsignelse hade
evan-gelisterna Egon Engström och Linnea
Ri-ström besökt vår lilla bönering. Även några
trosvänner från Högsön och dess omnejd
hade följt med syster Riström, oss till stor
uppmuntran.

Pä lördagen hölls mötet kl. 8 e. m. och
på söndagen kl. 11 f. m. På
söndagseftermiddagen, kl. 4 hade vi anordnat
fri-luftsmöte hos H. Forsberg två km. från
missionshuset. Kl. 8 hade vi värt sista möte
i vårt lilla missionshus, då ordets säde
såddes av de nämnda vittnena med värme och
nitälskan, och vi tro pä dess grobarhet,

även om ej brodden blev synlig vid
mötena. Även frivilliga vittnesbörd avlades.

Redan från första mötet förnummo vi
nådesvindarnas sus ibland oss. Till
mötena kommo vänner från andra platser och
delade välsignelserna med oss, och vi fingo
se platsborna rätt talrikt möta upp.

Böneringens sångare tjänade med sång
till strängmusik. Offer upptogs till förmån
för verksamheten på platsen.

Till Sist passa vi tillfället att sända en
fridens hälsning från vår lilla bönering till
alla kända trosvänner och T. S:s läsare.

Enligt uppdrag

H. Forsberg,
sekr.

Från snmrnarrnötEt i Ladubsrg.

»Du gläder oss med dina
gärningar, Herre.»

Undertecknad hade i år förmånen vara
med och dela andliga välsignelser med de
trossyskon, som den 18 juli samlades i
Laduberg, Älvsbyn, till stormöte.
Ditkom-men redain på lördagsafton, hade jag
tillfälle få hjälpa till dels att pryda kyrkan
(Gustavssons loge) med björkar och grönt,
dels att i sällskap med broder Sixten
Gustavsson undersöka Bergträsket för att om
möjligt finna ett fint dopställe. Det skulle
nämligen bli dopförrättning på söndagen.
Men Bergträsken hade, trots sitt namn,
ingen fin botten, lämpljg som dopplats.
Några pojkar, som uppmärksammat vårt
sökande och förmodligen trodde det gällde
bad, tyckte nog vi voro bra noga på
botten.

Redan tidigt pä söndagsmorgonen
började långväga trossyskon samlas. En
busslast kom så långt som fr. Sunderbyn.
Andra att omnämna var cyklister från
Boden och intilliggande platser. Varför då
resa dessa långa vägar? Jo, svaret förnams
i den gemensamma törst och längtan efter
Gud, som iörspordes från första mötet
bland de församlade. Och Herren, som
har levande vatten att räcka de törstande
även mitt i sommarhettan, vederkvickte
våra själar. Vi fördes bl. a. ätt än en
gång få blicka in i Guds kärleks djup —
»Han, som icke har skonat sin egen Son»
— och påmindes om vad vi åga i Honom
men även vad denna kärlek förpliktar till.
Så påmindes vi också om den verklighet
vi som Guds folk leva uti men ändå så
ofta glömma, nämligen den strid vi ha
att utkämpa, och nödvändigheten av att
vara iklädd hela vapenrustningen för att
vinna seger.

Efter f. m.-mötet följde dopförrättning,
då tre lyckliga syskon, i lydnad för Or-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:24:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1937/0407.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free