Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 17. 1 September 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
339 TRONS SEGRAR
va några kärvar att överlämna? Skall
jag?
Den fullkomliga kärleken.
Det är ett uttryck ur Herrens ord,
som arbetat i min själ i ett års tid,
sade Frank Mängs, som nu hade
ordet. Det är 1 Joh. 4:18. En moders
kärlek framhålles ofta såsom ett gott
exempel. )a väl, men tänk så
begränsad den är! Den räcker endast för de
egna barnen och icke för grannens,
vilka dock Gud älskar lika mycket som
hennes. En mor älskar ofta så, att
hon säger ja, när hon borde säga nej.
Så gör icke Gud. När jag tänkte på att
bli min egen såsom bonde och bygga
mig en stuga, då lät Gud hästen
skena, då jag körde det första stocklasset,
så att jag fick mina armar och ben
söndersargade. Gud älskade mig så, att
Han räddade mig från att bli bonde
för att i stället bli själavinnare. Vi
möta många problem i livet, som vi icke
kunna reda ut, Men så kommer Guds
fullkomliga kärlek och löser knutarna.
När Guds stora kärlek kommer och
drager ett streck över det egna stora
jaget och Kristus får regera, då blir
det saligt. Sedan Gud fick göra mig
mer hygglig, har jag mött så väldigt
mycket hyggligt och kärleksfullt folk.
När skola vi månne få frid på
jorden, i församlingarna och i de många
oharmoniska äktenskapen? Jo, när vi
alla bliva gripna av den fullkomliga
kärleken. När jag kommer så långt, att
jag vill se på min motparts position
och jag söker förstå den, då kan det
bli fred. Jag träffade en gång en
broder, som talade med sorg om den
församling, som han tillhörde. Den hade
gått sönder. Jag sade då: Jag önskar,
att jag hade varit med i er församling
och att jag varit dess ordförande. Jag
skulle då ha kallat församlingen till
ett sammanträde, då vi inte skulle
diskuterat utan haft det litet trevligt —
druckit kaffe eller litet vatten, allt ef-
ter behag. Och så skulle vi avslutat
med ett bönemöte och tackat Gud för
allt gemensamt gott vi njutit och så
bedja Gud välsigna oss i
fortsättningen. Ja, sade brodern. Hade det gått
på det sättet, då hade församlingen
aldrig spruckit. Den fullkomliga kärleken
sätter en vakt för våra läppars dörr,
så att vi icke tala illa om våra
medmänniskor. Ett par bröder, som jag
mött i livet och mot vilka det hos
mig brustit i bevisandet av den
fullkomliga kärleken, ha allvarligt
bekymrat mig. Gud give oss alla av den
fullkomliga kärleken!
Avskiljning.
Stunden var inne för
missionärsav-skiljning. Syster la Hagel, som är
kallad till Kina, läste Jes. 6: »Och jag
hörde Herren tala.» Detta är de ord,
som jag vill frambära denna stund, då
jag nu står färdig att avskiljas för
missionärskallet i Kina. Gud har talat
till mig. Jag hör icke till dem, som
från sin barndom känt sig kallade att
gå till hedningarna. Men vid ett
tillfälle, då jag var i 16-års åldern; talade
Gud till mig i en syn. Jag såg en stor
människoskara, och där såg jag min
dyre Frälsare och hörde Honom säga:
»Allt detta gjorde jag för dig. Vad har
du gjort för mig?»’ Jag förstod icke
då, att Gud med detta kallade mig att
gå till hedningarna. Men sedan, under
en konferens här på Torp, gjorde Gud
det klart för mig, att Fl an ville, att
jag skulle gå till Kina. Och jag vill icke
draga mig undan utan vara trogen.
Men, kära vänner, bedjen för mig och
för oss alla, som gå till hedningarna!
Må vi alla vara Gud trogna!
Ester Carleson. Jag kan här
vittna om att jag är barnbarn till H. F.
Min farfar var medlem av H. F:s första
styrelse. Mina föräldrar voro
missionärer i Kina, och min mor räknade
denna dag, den 27 juni, som min fars
martyrdag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
