Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 17. 1 September 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340 TRONS
Det har ju för mig känts såsom ett
rätt stort offer att lämna min uppgift
som lärarinna här i Sverige med dess
förmåner. Men jag känner också, att
jag måste giva offret och gå ut till
Kinas flickor och giva dem kunskap
icke endast i profana ämnen utan
framför allt om Gud och Hans Son, Jesus
Kristus. Och jag önskar, att många
av eder, kära syskon, som icke kunna
gå ut till hedningarna, måtte vilja taga
mig om hand i edra förböner och med
offer. Och må en gång över allas våra
liv kunna skrivas ordet: »Trogen!»
Ester Månsson. Jag har,
likasom min kamrat la Hagel, hört Herren
tala. Gud har talat till mig. Min mor
ropade en gång på mig, men jag
lydde henne icke och gick ej till henne.
När jag sedan fick veta, vad jag gick
miste om för min ohörsamhets skull,
då grät jag. Senare, efter någon tid,
var det en annan, som kallade på mig.
Och jag höll då på att göra på samma
sätt som mot min mor. Jag höll på att
slå dövörat till. En tid kunde jag
icke läsa missionslitteratur. Jag
kastade den ifrån mig och brände den. Men
slutligen tog jag emot nåd att kunna
säga ja till kallelsen. Och jag måste
nu vittna, att jag aldrig känt mig så
lycklig som i dag, då jag står färdig
att avskiljas" för missionärskallet.
Edvin Nilsson. Hebr. 11: 27.
Broder Nilsson har i fyra år verkat
såsom H. F:s evangelist men stundom
känt sig överflödig. Gud har
emellertid lagt lappmarken på hans hjärta,
och där finnes det gott om utrymme.
Broder Nilsson bad om vännernas
förböner, att Gud måtte få göra honom
duglig och användbar i sin tjänst.
Så följde den allvarliga och heliga
stunden, då dessa fyra syskon under
händers påläggning och innerlig bön
överlämnades åt missionens Herres
vård och omsorg. Han, som gav
missionsbefallningen, skall ock
skick-liggöra, stödja och styrka dem på
deras ansvarsfulla och arbetsfyllda väg.
SEGRAR
Efter middagen och avslutningen.
Förste talaren under eftermiddagen
önskade med ledning av Gal. 4: 22—
31 framhålla skillnaden mellan sonen
efter köttet och sonen efter löftet,
mellan arvet och lönen. Såsom Gud
förlossade sin ögonsten, Israel, ur
träidomen i Egypten, så har Han utan
vår förskyllan eller medverkan
förlossat oss från syndens och dödens våld.
Icke ett svärd lyftes i den väldiga
halv-miijonarmé, som Israel då förfogade
över. Nej, såsom påskalammets blod
och de förstfödda egyptiernas liv då
räddade Israel, så har Guds Lamms
blod räddat oss. Men efter befrielsen
ur träidomen börjar resan mot löftets
land. Här uppstår den stora
skillnaden. Här skilja sig löftessonen och
sonen efter köttet. Här går gränsen
mellan den vandrare, som genom tron
skall hinna löftets land och de
hun-dratusenden, vilka löftesorden
ingenting gagnade och som därför föllo i
öknen, utanför Landets områden och
välsignelser.
För aposteln har detta ämne betytt
mycket i hans framställning. Hans ord
i Galaterbrevet höra till de få
sammanhang, där Skriften själv lämnar oss
»den andliga tillämpningen». Abraham
hade två söner. Men blott den ene
skulle ärva löftena. Det är gripande att
läsa om Ismael och hur också han hade
med Gud att göra. Gud hörde hans
nödrop och Gud välsignade honom.
Ett stort folk skulle det bli av sonen
efter köttet, men utanför Guds rikes
löftesområde. Han växte upp och
levde sitt hela liv i öknen — utkörd,
utan arv, ty han var född efter köttet.
Här gäller det för oss, nutida
be-kannare, att se till, huruvida vi äro
födda efter köttet eller av Anden,
huruvida vi ha tagit tjänst hos Gud,
vilken tjänst väl skall få sin lön, eller om
vi äro födda ovanefter av Anden.
Ty blott löftessonen skall ärva. Och
e-vigt liv är en arvsfråga och icke en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
