Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 17. 1 September 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348 ’ TRONS
myckenhets skull. Vad? »Herren är det»!
På stranden räknade Petrus varenda fisk.
Döm ej för hårt! Han var glad över Jesu
konungsliga makt. Ett hundra femtiotre!
Redan första dagen av min vistelse i
Ös-tervåla gav Herren många själar till byte.
Under flera veckor fortsatte vi sedan,
brocier Olson och jag, på var sitt håll inom
Östervåla socken, och själar lämnade sig
under änglars sång. »Det varder glädje i
himmelen inför Guds änglar över en enda
syndare, som omvänder sig». »Och de
be-gynte att göra sig glada». Som vanligt,
är det ungdom, som lämnat sig åt Oud.
Det är en glädjande företeelse med
avseende på den så fruktade framtiden.
Israels Gud vaTcar över nutidens elektriska
tidevarv, som ilar framåt med aningar om
en förestående kris. Guds barmhärtighet
varar från släkte till släkte över dem, som
frukta Honom. Men vi närma oss slutet
av denna tidsålder. Ho vet? Kanske
denna väckelse är sista varningsropet: »Gå
in i arken!»
Söndagen den 20 febr. hade vi ett möte
för nyomvända. Fem å sex hundra voro
samlade, och åsynen av den nyfödda
skaran — dock voro ej alla med — bragte
oss den glada underrättelsen, som med
ens förtog lärjungarna deras sorg: »Det
är Herren»! Likasom Barnabas, då han med
sina ögon såg de nyomvända, vart glad
(Apg. 11), så fröjdade sig våra hjärtan
över Guds nåd. Och även .vi försökte
förmana dem alla »att med fast hjärta hålla sig
till Herren.» Så heter det i E. G—ns
berättelse.
Då man läser dessa enkla ord om
väckelsen i Östervåla, måste man medgiva, att
det vilar något naturligt av otvungen
glädje och förtröstan till Gud i denna väckelse,
Allt detta krystande med rop, yttre
organisation, sensationella ämnen, storslagna
musikföreningar etc., finnes icke. Helt
enkelt barnslig förtröstan till Gud ledde
verket. Det är fara värt, att våra rustningar
för väckelser skymma bort Gud; och
»sa-ulsrustningen», som var hindersam för
David, hindrar oss ännu i dag att träffa
Go-liats panna. Det är Gud och icke vi,
SEGRAR
som skall frälsa syndare. Det är mycket
tal om Ande, men våra rustningar stå
Guds Ande i vägen, när det gäller att
verka Herrens verk.
några ord till kamrater och vänner,
Helgeiseförbundet har i år firat
femtioårsjubileum. Huru fort har icke tiden
runnit fram! Huru många minnen av
vänner och kamrater träda icke fram, då jag
kastar en blick tillbaka. Minnen, som icke
äro enbart av glädjande art. De ljusa
och glädjande äro dock övervägande i
antal. Jag skulle emellertid vara oärlig, om
jag icke omnämnde de sorgliga minnena.
Minnen av sådana, som ligga slagna och
sargade vid vägkanten. Orsaken till
dessa fall kunna vara många. Men Gud? den
rättvise domaren, skall en gång fälla sin
dom, icke efter vad som synes för ögat,
utan vad som var i hjärtat. Låtom oss
bära alla dessa, ännu levande, kamrater
och vänner fram i ömhet och
medkänslans bön. Många ha sviktat under alltför
tung börda, där kanhända medvandrare
gjort den ännu tyngre genom ovisligt nit.
Tänker jag på missionärskåren, är det
glädjande att överblicka det som vunnits
på missionsfälten. Gud har välsignat
utsädet, så att det bär frukt. Ett svidande
sår går stundom ännu öppet, det är minnet
av våra kamrater, som i Kina fingo
mottaga martyrkronan. Men de vila från
striden. Jag hade några kurskamrater bland
dem.
Själv hade jag tänkt att resa till Torp
i år, men hinder lade sig i min. väg.
Jag tänkte, att min årsklass var den äldsta
av de ännu kvarlevande, men fann, att
Hilda Dufva var av ännu äldre upplaga.
Såvitt jag känner, äro vi blott tre kvar från
min årsklass. Det är K. J. Johanson i
Zu-lu, Hans Nilson och undertecknad. Jag
är nu fyllda 71 år, och då jag ser tillbaka,
måste jag säga: »Godhet och
barmhärtighet ha följt mig genom hela livet.» Gud
har givit mig en god hälsa, och jag är
ännu i full verksamhet för Guds rikssak.
Kan utan att känna mig trött ha två
möten om dagen. Herren giver nåd och kraft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
