Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 17. 1 September 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
Då jag nu ser tillbaka, efter alla stötar
och knuffar, som det gärna blir på en
resa, måste jag säga med Lukas i
evangeliet: »Och när de sågo upp, sågo de
ingen utom Jesus allena». Det ena efter
det andra måste man kasta över bord.
Endast Jesus står kvar. Han är trofast.
Det enda budskap, som är värt att bära
fram för en döende värld, är Jesus
allena. Det är också det enda, som är värt
att höra. Icke ens korset är nog, utan
Honom, som dog på korset, och vad som
skedde i Hans död och uppståndelse för
en i synd fallen värld. Skola vi ikläda oss
Kristus, måste vi vara villiga att avklädas
allt som ligger emot Kristus, huru bittert
det än må kännas.
Till sist en - brodershälsning till alla, när
och fjärran 1
Bror N—.
"Ljus tala icke — men de lysa."
Det skulle jag vilja tillämpa på f. d.
evangelisten Edla Lindskog.
Jag mötte i henne en disciplinerad
personlighet, som ingav respekt och som jag
följaktligen därför mycket värderade.
Hennes bortgång mottogs med vemodsfull
smärta.
Varje människa har sin begränsning,
men hos Edla såg jag aldrig någon
begränsning i tjänande kärlek.
Jag mötte henne först ute på en öde
ö i Östergötlands skärgård, dit hon var
kommen för att vila, en vila — så som
jag såg det — av outtröttligt tjänande i
minsta småsak. Ärligt att säga: hon gick
för långt.
Det var ingen braskande tjänst med
»Jag>. i förgrunden; och ingen dold
hunger efter applåder låg där bakom. Öppen
och ärlig var hon i sitt framträdande,
och min tro led icke skeppsbrott på något
blindskär i hennes gudsförhållande. Mig
veterligt, kan jag icke minnas något
hörbart vittnesbörd från henne som skäl för
hennes tro. Hon behövde det icke —
SEGRAR 349
hennes religion låg öppen i hennes
gärning, och jag fann hos vännen. Edla
aldrig någon osann handling, övertäckt med
vackra ord om ädla motiv. Jag tackar Gud
för det! Det ger inspiration och styrka
att sammanträffa med kristna
personligheter av sådan beskaffenhet.
Hennes exempel hjälpte mig, henne
o-medvetet dock, då jag stod, inför kallelsen
som missionär i H. F:s tjänst. Det var
icke av en slump Gud förde henne i min
väg!
Evangelister! Ni ha ett stort rum i
mitt hjärta! Vad vore hednamissionen utan
edert arbete i Mästarens tjänst!
Bliv trogna eder höga men likväl
mycket försakande uppgift.
Missionären har numera både »tak
över huvudet» och »olja i krukan», men
jag minnes, huru älskade Edla en. gång
berättade, att efter hårt arbete med
jul-stök och slakt m. m., på en lantgård hon
på själva julafton blev avtackad med ett:
»Vi behöva ingen hjälp mera», och så blev
dikeskanten hennes viloplats och
»gråto-mur», tills Gud visade vägen till ett
annat hem. Matt. 5:14—16; Fil. 2:14, 15.
Gud välsigne alla »ljusbärare»!
Augusta E manuelson.
^vdelnwiff
Från Mörlunda.
Länge ha vi haft i våra tankar att skriva
något om vår bibelklass, som vi haft den
stora glädjen och förmiyien att få deltaga
uti. Kursen tog sin början den 21 maj.
Lärare och ledare var evang. Henry
Hei-mer. Vi voro nio elever, som samlades
i Betel varannan dag kl. 6 till två timmars
lektion.
Några av de ämnen, som genomgingos,
voro: Den bibliska eller kristna
religionen. — Guds väsen och egenskaper. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
