Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 18. 15 September 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
’ TRONS SEGRAR
Sina händer knäppa de icke till bön
under hjärtats upplyftande till den
himmelske Fadern. Är icke detta en
bild av Sveriges folk i stort sett denna
tid? Man har icke beaktat Herrens
varnande ord: »När du äter och
bliver mätt och bygger vackra hus och
bor i dem, när dina fäkreatur och din
småboskap förökas och ditt silver och
guld förökas och allt annat du har
förökas, då må ditt hjärta icke bliva
högmodigt, så att du förgäter
HERREN, din Gud.....!» (5 Mos. 8:12—
14.) Vad skall då fortsättningen
kunna bliva annat än en upplevelse av vad
slutorden i samma kapitel tala om:
»Men om du förgäter HERREN, din
Gud, så betygar jag i dag inför eder,
att I förvisso skolen förgå s.»
Läs härtill och begrunda väl Hebr.
12:25—29! »Sen till, att I icke visen
ifrån eder Honom som talar.....!»
Ja — bäst de säga: »Allt står väl
till», då kommer plötsligt fördärv över
dem. Så lyder fortsättningen av
ovannämnda bibelord (1 Tess. 5:3). Och
jag såg en annan bild. för min inre
syn: Det vackra Hälsingborg lagt i
ruiner genom flygares bomber —
såsom nu har skett och sker med Madrid
och andra spanska städer.
Någon gång för länge sedan
bläddrade jag som hastigast i den nordiske
siaren Anton Johanssons »Syner och
uppenbarelser om världens framtid».
Men jag brydde mig icke mycket om
hans budskap. Det verkade på mig
så fantastiskt. Nu tror jag, att han
har rätt. Jag har i den enkle
mannens ord förnummit Sanningens röst
till mitt hjärta. När Anton
Johansson, som förutsade världskriget och
det nu pågående spanska kriget, i
anden såg, att Sveriges stora
ogudaktig-het skulle tvinga över oss krig med
Frankrike och Ryssland år 1953,
omtalar han, att Göteborg skall bliva
en grushög, och att svenska kuststäder
skola bombarderas från norska
väst-och sydkusten och ända upp till Ha-
paranda. »Särskilt hörde jag
Hälsingborg och Malmö samt Lund nämnas
bland de svårast hemsökta städerna»,
heter det.
En svag bild av hur det kommer
att fe sig, när denna förödelsens
stund är inne, fick jag en annan dag
under min vistelse här i Hälsingborg.
Plötsligt hörde man ett dunder såsom
av kanoner. Mycket riktigt! När jag
lutade mig ut genom fönstret i min
bostad, fick jag se Kronborgs slott
på andra sidan sundet inhöljt i rök.
Ur röken blixtrade det till gång pä
gång, och nya knallar följde. Det var
salut för danske kungen, och en stund
senare syntes den kungliga jakten
trotsa vind och vågor. Det var helt
annat väder den dagen. Kraftig blåst och
vita vågkammar. Visst var det mycket
fredligt alltsammans — och dock som
ett varsel om kommande oväder med
storm och mörker över våra nu så
lugna och leende nejder. Åtminstone
tedde det sig så för mig, eftersom
mitt sinne var fyllt med profetians
ord.
»Bäst de säga: ’Allt står väl till.
och ingen fara är på färde’, då
kommer plötsligt fördärv över dem,
såsom födslovåndan över en havande
kvinna, och de skola förvisso icke
kunna fly undan.» — Hur avlägsna och
overkliga ha icke de orden varit
också för mig. Inte har jag tänkt mig,
att de skulle så bokstavligt gälla även
oss här uppe i norden. Och att tiden
för deras uppfyllelse skulle vara så
nära. År 1953 — det är endast 16
år dit! Och mycken nöd av olika
slag lär komma dessförinnan. Aldrig
har det ljudit så klart i mitt inre:
TIDEN HÄREFTER ÄR KORT.
Må dessa ord få verka så, att
någon kommer till besinning och av
uppriktigt hjärta söker Honom, som
visserligen icke fördröjer uppfyllelsen
av sitt löfte, såsom somliga mena att
Han fördröjer sig, men är långmodig
mot människors barn, eftersom Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
