Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 18. 15 September 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362 ’ TRONS
skulle göra. Rådlös behöver dock
aldrig den vara, som har Gud att gå
till. Ur denna rörelse fingo vi vid
Ki-bunzi intaga i församlingen 1,300
själar och inom vår mission icke
mindre än över 6,000 personer på ett
enda år!
En den mest underbara dag var väl
ändå, när jag fick tala till 987
personer, som skulle upptagas genom
dopet, och då bakom dessa stodo cirka
1,000 hedningar, som höra, se och
tänka. Och ungefär lika många
kristna omgåvo oss, tackande och lovande
Gud, under det den ene efter den
andre döptes i Faderns, Sonens och
den Helige Andens namn. Det var
gripande att se denna skara på knä
omringade av kristna — vita och
svarta, sträckande ut sina händer över dem,
under det de bådo över dem. —
Gripande var det att höra en evangelist
utropa: »Gud, vi ha kunnat döpa dem
i vatten, men Du kan döpa dem i
Helig Ande, gör det!» Då kände vi
himlen öppen och Jesu välsignande
händer över oss på ett verkligt sätt. —•
Men kanske var det ändå det allra
mest underbara, då jag — efter en
tio veckors svår sjukdom — ett
ben-rangel, en dödskandidat, som icke
längre gav något hopp om liv och
hälsa, som icke längre kunde lyfta
en hand, som måste vändas i ett lakan
och för övrigt skötas som ett barn
— fick se Jesus stå vid min säng
och så medlidsamt se på mig. Då
fick jag kraft att tala och säga:
»Jaså, kommer Du nu! Varför har Du
inte gjort mig frisk?» — »Vill du bli
frisk?» frågade Han. — »Ja, det vill
jag», sade jag. — »Du skall bli frisk»,
sade Han, och så försvann Han. Då
steg jag upp ur sängen, gick in i
andra rummet och bad min hustru om
mat. Förskräckt kom hon emot mig
och sade: »Sven, Sven!» samt skulle
väl söka få mig i säng igen. »Nej,
Jesus har gjort mig fullt frisk, men
jag är så gräsligt hungrig. Får jag
SEGRAR
smörgås och kött», invände jag.
Förvånad ger hon mig mat. Jag äter,
börjar gråta. — »O, så gott! Får jag
en portion till?» Jag äter och tackar
Gud. Jag ville ha mer men fick inte
då. Men jag var frisk, och här står jag
än i dag, frisk och kry till kropp och
själ. Säg icke, att undrens tid är
förbi! Jesus lever och verkar ännu!
Ära vare Hans namn!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
