Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:o 18. 15 September 1937
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366 ’ TRONS
tidlig, ocli när han fått veta, att det
var han, som blivit vald till changlao,
bad han att få säga några ord. Han
läste sedan upp 1 Tim. 3 kap. om
huru de böra vara beskaffade, som
ägna sig åt församlingens tjänst, och
han sade, att han var ovärdig och
inte hade förmåga att vara changlao.
Hans tal uppfattades ändå inte som
en avsägelse, och val av
församlings-råd vidtog, varigenom herr Lei fick
flera medhjälpare.
Församlingen i Hå Gia Tsång har
nu hyrt en liten samlingssal för sina
gudstjänster. Hösten 1936
förrättades changlaovigning, då herr Lei blev
vigd till församlingens changlao. Han
får nu ha hand om
sakramentsförvaltningen.
Under år 1936 har församlingen
också varit utsatt för förföljelse och
svårigheter, men Herren har varit deras
starkhet och ej övergivit dem i
prövningens stunder.
Då vår tanke går till Kinas kristna
måtte vår bön vara, att Herren må
uppehålla dem och styrka dem till
trogen kamp mot det ondas makt och
till frimodig tjänst för Hans rike i
världen.
*
F. O. MOLANDER
(Fosterlandsstiftelsens Mission i
Centralprovinserna, India):
Det är svårt att från minnets
gömmor framleta den händelse, som kan
vara den mest gripande. Det jag nu
skall söka berätta var för oss mycket
gripande, men på samma gång blev
det ett glädjeämne.
Det hände sig en regnig dag i juli
1921, om jag ej missminner mig, att
en man kom upp till vårt
boningshus i Nimpani, bärande en korg på
huvudet, som det brukas att bära där
ute. I korgen, som han satte fram
för oss, låg ett litet flickebarn blott
2 dagar gammalt. Mannen föll ned vid
våra fötter och vidrörde dem med
SEGRAR
sitt huvud, bedjande oss att ha
förbarmande med det lilla bårnet och
mottaga det såsom vårt. Han
berättade, att barnet var hans förstfödda,
och att modern dog vid dess födelse.
Nu trodde släktingarna, särskilt
svär-modern, att barnet var besatt av en
ond ande, som orsakade moderns död.
Och nu befalldes han att skaffa bort
barnet, d. v. s. göra av med det på
något sätt, som ju är lätt i Indien,
ty annars skulle den onde anden i
flickan förgöra dem alla. Men fadern
kände, att han med egna händer ej
kunde döda sitt eget barn. Han tog
därför den lilla i en korg och bar
henne till ett förfallet tempel i utkanten
av byn, dit ej några tillbedjare vågade
gå efter solens nedgång av fruktan
för onda andar. Han satte korgen
på altaret framför guden och gick så
hem, i hopp om att barnet skulle dö
under natten. Men på morgonen, då
han gick dit, fann han barnet ännu
levande. Han såg att stora, svarta
myror hade kommit in i korgen och
kröpo på barnet. Hans fadershjärta
kunde ej tillåta, att hans eget barn
skulle levande uppätas av myrorna,
vilket han visste helt säkert skulle
ske, om det fick vara kvar där. Såsom
en sista utväg kom då fadern att
tänka på de kristnas barnhem. Han
tänkte, att det vore bättre, att hans barn
bleve kristet, än att det skulle dö för
hans hand. Min hustru tog den lilla
i sin famn och bar henne in i
barnhemmet, där det fick den skötsel det
behövde efter att ha varit utsatt för
nattens kyla i templet och ej fått
någon näring sedan födelsen. Det
syntes, som om en särskild välsignelse
vilade över detta barn och allt som
gjordes för detsamma. Det slapp de
vanliga barnsjukdomarna och fick sina
tänder utan minsta besvär. I dopet
fick hon namnet Piavi, som betyder
»älskling». Hon växte upp och blev
en duktig flicka. Efter att ha
genomgått folkskolan, skickades hon till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 04:24:08 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ts/1937/0458.html
