Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 19. 1 Oktober 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR
373
HEMLÄNGTAN.
Jag längtar hem till lugna stranden,
Där vind och våg ej rasa mer,
Där inga missljud störa anden
Och inga törnen stinga mer.
Kör:
Jag redan kastat loss från redden
1 riktning mot mitt land av ljus.
Jag stävar ut på djupet, bredden,
Där tron ser väg till Faderns hus.
En missionär mötte en dag på en
missionsresa i Indien en ung flicka,
som kom på vägen och bar sin några
år yngre broder på ryggen. Då det
syntes missionären, att hon hade en
väl tung börda, sporde han, huru det
stod till, vart de ämnade sig, huru
gamla de voro o. s. v. Den unga
flickan svarade honom mycket vänligt
på hans frågor. Hon berättade, att
det var hennes bror, att han hade fal-
« t
lit på vägen och skadat sig illa. Hon
upplyste honom om att hon var elva
år gammal och brodern några år yngre
samt att de ännu hade ett rätt långt
stycke väg kvar att färdas.
Missionären tillät sig nu säga: »Men detta
Det är en verklighet: jag längtar
Att få för evigt skåda Gud.
Till Jesu sida städs jag trängtar,
Ty Han mig tagit till sin brud,
På färden över tidens bölja
Mitt ankar redan bärgat är,
Där inga vreda vågor skölja,
Men friden alltid är mig när.
K. G. S.
är ju en alldeles för tung börda för
dig.» Förvånad såg den unga flickan
upp i främlingens ansikte och svarade:
»Men det är ju min bror!»
Huru ofta har icke denna vackra
bild från Indiens barnavärld trätt fram
för min inre syn. För denna unga
indiska flicka var det en den mest
självklara och naturliga sak i
världen, att hon skulle hjälpa och bära
sin broder i hans olycka! Och den
varma syskonkärleken gjorde bördan
lätt.
Vad ha vi såsom ett Guds folk
att lära av denna bild? Och vilja vi
lära något?
I den stackars gossen se vi bilden
Jag spanar ofta ut från stäven,
Fast blicken skyms av skuggor mång.
En stilla susning går i säven
Ifrån de frälstas segersång.
De starkares plikt.
Åv Ax. S-m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
