Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 19. 1 Oktober 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
Muhammedanerna säga, att 72
personer av den närmaste släkten dragas
med till helvetet av en som övergår
till kristendomen. Man kan förstå
dem, då de med tårar och böner,
övertalningar och löften, hot och
förgiftningsförsök — när intet annat hjälper
— söka förhindra, att en i släkten blir
kristen.
Men ingenting av allt Jona fått
genomgå i sitt sökande efter Kristus
hade lyckats stänga hans väg eller hindra
honom.
Hur tedde sig förhållandena för
honom nu? Voro de ljusare? Jag
tänker ni tyckte, att de yttre
anordningarna för ett dop voro något
egendomliga. Varför? Missionen hade i
höstas en lika trång port att
komma igenom som tre år tidigare,
fastän yttre våld inte brukades på
samma sätt som då. Bland folket ansågs
allmänt, att missionen inte längre
skulle kunna fortsätta sitt arbete.
Hemliga polisen och ett i alla
detaljer utfört spionerisystem, enligt känt
mönster, förgiftade moralen och
samhällslivet. Häktningar av misstänkta,
d. v. s. sådana som hade pengar,
intelligens eller på något sätt höjde sig
eller skilde sig från massan, hörde till
ordningen för dagen, eller rättare
ordningen för natten. Den ene efter den
andre försvann men kom aldrig åter,
om ej som döende eller lik. — Vi
voro ständigt bevakade av hemlig
polis och någon, som stod oss nära,
tjänare eller andra. Vi visste, att om
någon av dessa fått vetskap om vår
heliga stund, kunde det vara nog för
att Jona och många fler av de kristna
försvunno.
När jag satt och såg på honom och
tänkte på allt detta och hans ord, att
han inte längre kunde stå mellan två
religioner, ty han ville ha undan allt
som hindrade den fulla gemenskapen
mellan honom och Gud samt oss, då
tyckte jag, att jag såg det vackraste,
som en muhammedanmissionär och
SEGRAR 379
varje annan arbetare i vingården kan
få se: en människa, som hade mod att
ha ett fast beslut och följa det också.
Och jag såg Honom, den
Oemotståndlige. Jag såg de två mötas, och jag
såg ett under.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
