Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 20. 15 Oktober 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR
’ 407
nästan outtömligt förråd därav. Dock
har jag ej kunnat giva de
musikkunniga bröderna mer än själva
melodistämman, utan takt och indeloing. Men
då jag vid konferenserna å Torp
sjungit mina sånger, har red. Sonesson vid
flera tillfällen tagit fram ett papper
och tecknat upp melodien, och så har
den vanligen sedan kommit ut i
fyr-stämmig musik i »Trons Segrar». Icke
så få av sångerna äro skrivna om
nätterna, och då ofta under någon
överhängande nöd. Och då jag hört
en predikan, som varit fotad på Kristi
försoning och verkliga död på
korset för verkliga syndare — en
förkunnelse om ett i allo tillfredsställande
offer — då har mitt hjärta fröjdats,
och ett sångbarn har då fått skåda
ljuset, Herren till ära.
Man började få reda på att jag
skrev sånger, och många sade med
all rätt: »Han skriva sånger! Inte
besitter han kunskap till sådant».
Ofta tillfrågades jag, om den ena och
den andra sången vore författad av
mig. Vid sådana förhör brukade jag
begagna mig av »Onkel Erics» ord:
»Ja, jag nödgas erkänna faderskapet
till det vanskapade sångbarnet». —
På detta sätt gick det lätt igenom
alla dessa nog så närgångna förhör
om mitt sångskriveri.
På mina resor hade jag med mig
en skriven sångbok, ur vilken många
vid obevakade ögonblick gjorde sig
ett och annat utdrag.
Mu började jag bli bekant med sångaren
Eric Bergqvist
i Örebro (»Onkel Eric»), Han kom
till mig på en Torp-konferens och
sade: »Du skriver ju sånger, du,
min käre broder. Har du författat
många? Låt mig se dem! — —
Ja låt någon se över dem litet och
låt sedan trycka dem i ett litet
häfte! Du skriver nu så enkelt, som
jag gjorde i början. Nu på senare
åren vill det gärna bli väl mycket
grannlåt i mina sånger, ty min lägg-
ning är nog sådan». — Ja, så
uppmuntrade han mig och såg så
kärleksfullt på mig, under det han tog
mig i famn och klappade om mig,
så att mitt rädda hjärta så
småningom började lugna sig. Redan
då hade jag börjat sända in sånger
till »Trons Segrars» dåvarande
redaktör, pastor Kihlstedt. Även han
visade mig mycken kärlek och
förståelse. En dag under en
konferens kom han till mig, tog mig i
hand och tackade för sångerna,, som
jag sänt honom, och sade: »Det är
icke vanligt, och jag har ej heller
lovat att ge ersättning för sånger, som
insändas till tidningen. Men Sjölin
vill jag ge en slant, för att han inte
skall höra upp att skriva utan
fortsätta därmed». Hans hand var så
varm, så varm, att den värmde upp
hela min hjärtetrakt, och oron
övergav mig. Nu reste jag glad hem från
konferensen och talade om allt för
min hustru, som till en början —
även hon — led av otro, då det
gällde min förmåga att författa sånge^
något, som jag alls icke undrade på.
Och så lät jag trycka det första
sånghäftet, och det fick en strykande
åtgång i bygderna. Somliga köpte
sångerna för att bli uppbyggda, men andra
för att få se, hur bristfällig och
o-passande jag var som sångförfattare.
Nu. började jag emellertid förstå, att
gåvan — trots min ofullkomlighet —
alldeles regnat ned över mig från Gud.
Jag grät av glädje, sjöng och trodde.
Ofta, då mina möten lidit mot
slutet, har någon kommit och sagt: »Du
har ju icke sjungit din nyaste sång
för oss ännu». Och en annan har
sagt: »Den sången, du författade sist
du var här, har du inte sjungit. Låt
oss höra den!» — Ja, så har det gått
till, och så har »smålandsstaren» av
nåd till Herrens ära fått sjunga om
Jesus och Hans dyra sår.
Då pastor Crutcher ett år var med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
