Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 21. 1 November 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR
’ 421
Efter bibelns beskrivning av
människohjärtat äro vi alla, som tro dess
heliga ord, överens om att vårt
största personliga behov är att få
genomgå en radikal hjärteoperation.
Hela mänskligheten har
»hjärtlidan-de», och många, många söka, likt
den som lider av denna sjukdom
lekamligt sett, uppehålla »livet» med
starka gifter. Vi tala om »hjärtegoda
människor.» Ingen är god utom Gud
allena, sade Mästaren.
Om en patient skall bli fullt
återställd från en sjukdom, är det viktigt,
ja, nödvändigt, att själva roten till
det onda först upptäckes.
Syndens hemska makt har starka
befästningar hos varje individ.
När det gäller andlig sjukdom,
börja alltid symptomen i hjärtat för
att därifrån sprida sig och på ett eller
annat sätt taga sig uttryck.
Ingen farsot, hur fruktansvärd den
än må vara, är så farlig eller har så
lätt att sprida sig som syndens
epidemi.
Dock — ära vare Gud! — ett
generalläkemedel finnes, som aldrig än
förfelat sin verkan.
Det är talet om korset och den
sargade Mannen.
Härliga Golgata,
härliga Golgata,
Där syndarn blev sonad
och skulden betald!
Härliga Golgata!
Offret, Gudasonens dyrbara liv, är
givet i blodig död. Den helige
Guden har handlat.
Jesus på korset är Guds utsträckta
hand till mänskligheten. Vem som
vill — o, underbara ord! — får fatta
den handen.
Varför äro så många människor
blinda för detta understora faktum?
Ingen för svag, ingen för arm, ingen
för sjuk, ingen för obetydlig! Alla
ha samma utsikter att i denna nådens
tid taga i besittning, vad Han, som
är alla goda gåvors givare, skänkt
oss som ett yttersta bevis på sin
kärlek: frälsning genom Jesus Kristus.
Kanske ligger hemligheten till ett
förvandlat hjärta i den syn, en
troende syster hade för några dagar
sedan.
Under det hon jämte någon annan
låg försänkt i bön, fick hon se en
man, som visade henne orden: »Ett
korsfäst jag.» Ett korsfäst jag»,
upprepade hon högt och kom därvid
åter till sig själv.
Det egna jaget är något vi inte
skola, inte böra visa den minsta
skonsamhet mot. »Hålla före, att vi äro
döda», säger Paulus. Endast om vi
äro fullt villiga att utlämna jaget till
döden, till förintelse, kunna vi bliva
helgade människor, de där en gång
i Kristi rike få del av lönen.
Möjligt är, att »jag-människor» bliva
frälsta undan den eviga vredesdomen,
om de nämligen trott på Jesu
försoningsdöd. Men »genom eld». Av det
egna verket, de egna planerna, de
egna tankarna, hur glänsande de än
voro, blir endast en — askhög kvar.
»Utan helgelse får ingen se
Herren.»
Tänk, om de orden innebära, vad
en gammal läsare trodde: att inte alla
i himmelen en gång skola få se Jesus
eller komma Honom så nära! Vilken
oersättlig förlust detta skulle vara!
Ett är visst: det räcker inte med min
egen frälsning, som för övrigt kanske
både jag och andra understundom
tvivla på.
Ett salt som svider, ett ljus som
lyser, är den personliga kallelse vi
alla fått såsom efterföljare av vår
älskade Frälsare.
Är du villig att låta dig göras
villig att bliva ett brukbart redskap på
den himmelske vingårdsmannens stora
såningsfält?
Det kan du endast bli, om du låter
Gud göra allting nytt i ditt liv, utläm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
