Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 22. 15 November 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430 TRONS
om mina sverigebrev kommit igenom den
senare tiden, vet bara, att svaren
utebliva. Och vår isolering skarpes dag
efter dag, så snart ha vi väl bara
förbindelsen uppåt kvar. Den troendes bön går
högre än både de japanska flygen och
de kinesiska luftvärnskanonerna, som
dagligen äro i verksamhet i och över vår
stad.
Då man ser luftvärnskanonerna
explodera långt uppe i höjden, kan man tro,
att de små människobarnen ska försöka
bestorma himmelen själv; men de japanska
flygen segla stolta över det hela och se
med förakt på en oskyldig kinesstad med
ett par hundra tusen invånare, som äro
dödsförskräckta, när de bara höra surret
av maskinen i luften. Så faller den ena
bomben efter den andra med en skräll,
som kommer både jorden och människorna
att darra. Blandat med kulsprutorna,
spri-des bombernas dödande gift över ett
oerhört stort område. Just för ett par veckor
sedan var det en sådan, som föll
omkring 80 meter från missionsstationen,
eller flera för resten, fyllde vår gård med
rök och förskräckelse men förorsakade
ingen annan skada än att ett par
fönsterrutor sprängdes genom lufttrycket. Något
tjugutal civila fingo släppa livet till, och
andra fingo sina hem skövlade. Jag såg
samma kväll en gråtande kvinna uppe vid
järnvägsstationen. Hon låg och höll sin
döde brors hand och tjöt i förtvivlan: »Min
bror! Hur har du det?» Hela
stationsområdet var höljt i mörker, den elektriska
ledningen var förstörd. Tågförbindelsen
österut blev bruten på en gång. Ett virrvarr och
en oreda utan måtta.
Dagen förut for jag i sällskap med
Hjärt-ström genom Yongkang, där vi fingo se
krigets följder: hundraden av sårade och
stympade soldater, som äro förlagda dit
för s. k. vård. Vi fingo predika Kristus
för dem, och en tacksammare publik har
jag näppeligen haft. Fastän de
representerade Kinas både syd- och nordprovinser,
förstodo de vår »kuan-hua»
mandarindia-lekt. Sent på kvällen kom en till vårt
logement och bad att få skriva av kören vi
SEGRAR 441
sjungit: »Jesus dog på korset för mig».
På vägen från Yongkang mötte vi väl
ett par tre hundra av dessa sårade,
somliga lastade som djur i en lastbil; andra,
som inte voro sårade i benen, fingo gå
sista delen av vägen, då ju bilarna inte
kunde ta sig fram på den oländiga
vägen. En hel del hade sina kläder
ge-nomdränkta av blod. Inget ombyte hade
beståtts dem, sedan de sårades. Då vi
tilltalade någon med förfrågan om han
hade smärtor, svarades undvikande: »Vi
militärer få inte tala om smärtor». Våra
missionärer här i Tatung ha tillsammans
med Frälsningsarmén m. fl. gjort ett gott
arbete genom att ta hand om de sårade,
som kommit med tåg hit till T. Vi tvätta
och förbinda deras sår, vilket har verkat
gott både på militären och folket i övrigt.
En ljusning till det bättre är, att
kineserna synas ha lärt sig skilja på japaneser
och andra utlänningar. De visa sig
synnerligen . sympatiska mot Jesus-religionens
tolk. Att högsta mannen i Kinas regering
är en kristen, verkar tydligen gott för
Kristi sändebud och för de kristna.
Ute i byarna börjar det bli mer och
mer outhärdligt för folket. Sedan
järnvägsförbindelsen blev bruten med Nankeo, där
långvariga strider pågått, skall allt
transporteras landvägen, en 10—12 dygns resa
från Tatung. De värst sårade bäras på
bårar. När dessa tryta, användes en dörr
utan något underlag, där den sårade får
ligga dag efter dag denna oerhörda väg
i både regn och solsken. Byborna äro
förpliktade att fortskaffa dem från den ena
byn till den andra samt skaffa dem mat
och logi, där de skola övernatta, samt
kärror eller riddjur för dem som äro
lindrigare sårade. Med deras begränsade förråd
tar ju allt slut på några dar. Den som då
inte orkar ta mot stryk tar till flykten,
vilket gör, att byarna utmed
stråkvägarna bli folktomma. Utvandringen från
staden har nog mera liknat utvandringen
från Egypten: en oerhörd folkström genom
stadens fyra portar för att undkomma
bombardemanget från flygmaskinerna. De som
stanna kvar gömma sig i underjorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
