Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 22. 15 November 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430
TRONS SEGRAR 442
Innan flyget kommer, gives signal, som
höres över hela staden, och inom några
ögonblick äro gatorna folktomma. De som
ha källare gömma sig där, andra itnder
något portvalv, medan stormen går över.
Deras besök upprepas ibland flera gånger om
dagen. Först efter kl. fem e. m. blir det
en lugnare stämning bland folket. Blir det
ingen snar lösning, kommer det att bli
ett oerhört nödläge till följd av brist på
livsförnödenheter och bränsle. Men den Gud,
som var de gamlas tillflykt, få vi räkna
med ännu i dag. Ingen situation kan bli
så kritisk, att inte Gud behärskar den.
Under Hans vingar tänka, vi stanna kvar,
även om vi skulle ha något ännu värre
att vänta.
I går hade vi en särskild bönedag för
land och folk, detta enligt begäran från
Nankingregeringen. Genom radio gick
denna begäran ut över landet ett par dagar
förut, och det underbara hände, att vi
fingo samlas i lugn och ro både på f. m.
och e. m. utan att bli avbrutna av
flygmaskinernas bombardemang. Föregående
söndag hade de en ohygglig dag här i
T., då staden bombarderades av inte mindre
än 11 maskiner på en gång, men den gamla
jorden har fått de värsta såren. Tydligen ha
de i sikte att skrämma folket, så att de
»inte mera ha någon ande i sig» eller
motståndskraft, när deras artilleri
kommer.
Som vanligt under stormiga tider har
det ju varit åtskillig undran bland oss
missionärer hur vi borde handla: flytta på
oss eller stanna kvar. Men vi ha hittills
inte sett någon vink från Gud, att vi ska
flytta på oss, utan vi tänka stanna kvar
på våra poster, om inte Gud genom
förhållandena visar oss något annat. Vi räkna
med edra förböner.
Stor spänning råder över hela vårt fält,
men så vitt vi veta, äro kamraterna alla
bevarade.
Tatung den 16 sept. 1937.
Carl Ohlson.
171 oO
^ydafrikä
"Gumman under trädet
»Men du har ej talat om, hur det gått
med gumman under trädet», sades det tilt
mig hemma i Sverige både en och flera
gånger. Ja, det var en gammal berättelse
om Lobolawo — hövdingeänkan —, vilken,
i tro på Gud vågade stanna kvar i sin
gård, fast det skuggande trädet torkade
och dog, och den hedniska vidskepelsen
däri såg ett säkert dödens förebud. Jag
trodde, att både gumman själv och
hennes enkla historia för länge sedan fallit
i glömska, men våra missionsvänner äro
minnesgoda, och Gud vare tack för det!
Nu kan jag slutligt berätta, hur det gått
med henne, ty för någon vecka sedan stod
jag vid den stentäckta graven, där hen^
nes stoft nu bidar de dödas uppståndelse.
Det sista vilorummet är alldeles intill
gärdens vanliga samlingsplats, där vi ock vid
mitt förra besök sutto samspråkande och
sedan böjde oss i bön.
Gamla Lobolawo har haft många,
prövningar både genom sjukdom och
familjeförhållanden under de 18 år som gått,
sedan hon lämnade sig åt Gud. Av
naturen en smula tungsint, har hon ej
heller haft så lätt att bära sina sorger, men
Herren har dock fått bevara henne, och
bon dog som en kristen. Hennes sista
sjukdom var lång och svår. Nu kunna vi
endast tacka Gud, att hon har hunnit
målet.
För 3 år sedan var hon illa sjuk,
samtidigt som jag ock låg i svår feber. När
jag var återställd och kunde komma ut
på besök till henne, som ännu var klen,
talade jag om, hur jag under min
sjukdom undrat vem som skulle få gå först
hem, hon eller jag. Men då skymtade
hennes gamla energi och trosfrimodighet
fram, och hon utbrast: »Nej du, det kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
