Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 22. 15 November 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430 TRONS
och själ, för de nya kraven! Detta har
jag fått uppleva under den gångna
månaden på min cykeltur inom Västerbottens
lappmark.
Fredagsmorgonen den 1 okt. lämnade jag
hemmet för att medfölja tåget till Sorsele.
Jag hann även få vara med om ett gott
möte på lapphemmet i Örnäsudden. De
följande dagarna — mikaelidagarna — fick
jag tillbringa bland de nyfrälsta i
Tvärå-träsk, dessa som blevo vunna under förra
vintern. Glädjen blev ’Ömsesidig. Några
hade visserligen: gått tillbaka till världen, men
för andra blev det förnyelse och förbön.
Vi kände Herren så nära. Gud vare tack,
att Han giver ny kraft åt dem som’
begära och bida efter Honom!
Två riktiga högtidsdagar hade vi ock,
den ena i Vormsele och. den andra i
Norrbyberg den 24. Här hade vi stormöten,
och långväga vänner kommo med från
andra byar. Gud uppenbarades i både säng
och vittnesbörd och i bönemötena, så att
vi förnummo Flans närvaro. Pris ske Hans
namn!
I Vormsele beslöts, att en
bibelstudievecka skall hållas där den 18—23 jan.
1938 under ledning av fil. kand. G.
Crom-now och undertecknad. I samband därmed
skulle församlingen hålla sitt årsmöte.
Brevet bleve för långt, om jag här
skulle omnämna de till ett tjugutal
uppgående platser, där möten höllos. Vilka stora
förändringar ha icke skett här uppe i
ödemarken under de senaste 40 å 50 åren,
icke minst med avseende på
vägförhållandena! Visst kan det väl ännu hända, att
man får ta cykeln på axeln och bära den
någon halvmil för att slippa göra alltför
många mils omväg. Men allt i materiellt
hänseende är statt i utveckling och
frammarsch här.
Nöd och fattigdom kan man ej längre
tala om, såsom " det var förr, då många
fingo hungra och lida och släpa värre
än djur. Nu kan man komma till de små
hemmen, där de gamla sitta nöjda och
belåtna och säga: »Vi har aldrig haft det
så bra som nu, sen vi fick pension».
Men på de gamla stigarna kommer man
SEGRAR 447
ock till hem, där det blivit en tom plats.
Någon har fått hembud. Så var det nu
både i Malträsk och Holmträsk. Åtskilliga,
som haft Trons Segrar och varit
förebed-jare för sin omgivning, voro borta. Det
kändes tomt efter dem både i hemmet och
på mötena.
Det kunde vara mycket att säga om: de
många hem, där jag fått komma in och
lämna en traktat, sälja vår goda »Fackla»
eller få en ny prenumerant på T. S.,
men jag måste inskränka mig till att sända
ett varmt tack till alla hem’, där jag fått
gästa, samt en hälsning till alla T. S:s
läsare i hem- och hednaland. Gud med
oss! Tiden är kort.
En ringa broder, lycklig i Herrens tjänst,
N. R.
Tacksägelseämnen.
Inne i hjärtats helgedom brusar
lovsången fram. Vad är orsaken? Nya T. S.
hade just kommit och blivit genomögnad,
men det var ju inte vare sig
uppbyggel-seartiklar eller »kortare stycken av
blandat innehåll» som nu studerades. Det var
siffror och initialer och enkla namn. Det
var helt enkelt redovisningsavdelningen i
T. S., som enligt vana genomgicks.
Men i ett nu ser jag inför min inre
blick hela vårt älskade fosterland och blir
påmind om plats efter plats, namn efter
namn. Det är namnen på alla våra
trogna skaffare till missionen.. O, huru många
stora tacksägelseämnen manar ej den
bilden fram! Jag ser dem för min inre
blick, dessa kära syskon, som bära dagens
tunga och hetta under idogt arbete för
att sköta sitt jordiska kall.
Huru glada äro de ej, då de få sända
i väg »Herrens del» till missionskassan;!
Och huru väl behövs det ej! Herren
Jesus kan ej undvara en enda. Och huru
noga har Han ej reda på varenda en!
Vilken underbar frihet äga vi ej i Guds
rike! »Kristi kärlek tvingar oss». I san-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
