Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 23. 1 December 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430 TRONS SEGRAR
465
öra för musik och satt gärna i timtal
och lyssnade till tonerna. Själv hade
han en liten vacker röst, men det
var icke just så många sånger han
kunde utantill.
En dag hade han hört en
stadsmissionär sjunga en enkel liten sång,
som han snart lärde sig och ofta
brukade gnola för sig själv.
Lägg ned ditt bekymmer,
Som trycker dig härj
Lägg ned det för Jesus,
Din Frälsare kär!
Vilken tryckande börda var det icke,
som han, den lille gossen, hade att
bära! Och huru svårt var det inte ofta
att bära den med det rätta sinnet! —
Men hör, så vackert fiolspelet ljöd!
Nils satt och lyssnade av hela sitt
hjärta. Han drog ett djupt andetag,
då de sista tonerna dogo bort. Så gick
dörren upp, och en ung flicka med en
fiollåda under armen kom ut. Huru
ofta hade hon icke gått förbi den lille
krymplingen utan att tala till honom!
Men på sista tiden hade nya tankar
börja röra sig i Maria Lunds själ. Och
följden var, att hon nu såg på livet
omkring sig med andra ögon än förr.
»Du sitter här så ofta — tycker du
om musik?» frågade hon med ett
vänligt leende mot det lilla bleka
ansiktet, som förvånat blickade upp mot
henne.
»Ja, det är så Vackert», svarade han
blygt.
»Jag bor inte så långt härifrån;
har du inte lust att komma till mig
någon gång? Då skall jag spela för
dig.»
»A!» Det lilla ansiktet strålade av
förtjusning, och han följde med ögonen
den unga flickan, så länge han
kunde. —
Detta blev början till många glada
stunder för Nils. Flan brukade sitta
i en fin, bekväm stol i ett vackert
rum, medan Maria spelade, och så vi-
sade hon honom vackra tavlor och
talade med honom om Jesus, alla k
d;.ndes vän. Å, vilka sköna stunder!
Nästan som det varit i himlen, tyckte
lille Nils. Vintern hade kommit och
gått. En dag i april kom Maria
långsamt gående uppför trappan till sitt
hem.
»Nå, Maria, hur står det till med
Nils?» frågade hennes mor.
»Han var mycket dålig i dag. Jag
undrar, om han kommer att leva
länge?» sade Maria med tårar i ögonen.
»Den här stränga vintern har tagit
mycket på honom.»
»Stackars liten!» sade hennes mor.
»Men nu är det en sak, jag vill tala
ined dig om. Musikdirektören har
varit här för att fråga, om du vill
medverka vid en välgörenhetskonsert om
tre veckor. Han sade, att du var den
av alla hans elever, som var lämpligast
att taga fiolpartiet.»
»Å, mamma, så roligt! Ja, det vill
jag så förfärligt gärna! Bara jag
kommer ut med det. Lyckligtvis har jag
ju tre veckor på mig att öva mig.»
De tre veckorna gingo fort. Men
fastän Maria flitigt övade sig, glömde
hon icke den sjuke lille gossen. Där
låg han med sin värkande kropp och
försökte vara tålmodig, tills den gode
Mästaren skulle öppna porten för
honom till himlen, som han längtade
så mycket efter. Och när Maria satt
vid hans sida och spelade för honom,
då tyckte han, att han glömde alla
plågor och att det var den himmelska
musikens toner, som talade till
honom om det hem, som han dag för
dag kom allt närmare.
Den för konserten bestämda dagen
kom, och Maria var röd av iver och
glädje. Hennes lärare i
musikinstitutet kom en timme förut för att ännu
en gång gå igenom det stycke, hon
skulle spela.
»Bli nu bara inte nervös, fröken
Lund», började han men blev
avbruten av att jungfrun kom in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
