Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 24. 15 December 1937 (Julnummer) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430
TRONS SEGRAR 478
mina livsdagar. Jag har oändligt
mycket att tacka Gud för den 23
december. I morgon är det julafton, i
morgon är det födelsedag. De flesta
avvara barn äro långt härifrån. Jag
måste ännu en gång bära dem i bön inför
Herren och likaså våra judekristna,
våra medarbetare och skyddslingar.
jag tar min bibel; den öppnar sig
vid Johannes-evangeliets 15 kap.
Nästan vartenda ord kan jag utantill.
Likväl tyckes ett ord i texten vara som
nytt för mig. Det griper mig.
Omöjligt att läsa vidare! Det ordet vill
inte släppa mig.
»Om jag icke hade k o
m-m it ...» Om — vilket fruktansvärt
»om»!* En möjlighet, som jag aldrig
hade tänkt på, och vars följder jag
aldrig hade klargjort för mig! En
värld utan Jesus, en värld utan
Betle-hems-krubba, en värld utan jul!
Om jag icke hade kommit! Om
— icke —.
Varför bjuder man inte ut några
julgranar till salu vid gathörnen? Det
är ju snart jul! Varför äro
butiksfönstren så tomma? Inga glada
föräldrar, som rådgöra om vilka
överraskningar de skola bereda sina
småttingar. I stället för glada människor,
som glömma sig själva för att glädja
andra, ser jag människor utan glädje,
sorgetungt kämpande i mödosamt
släp för sin existens.
jag går hem igen. »Har det inte
kommit några underrättelser från vår
yngste pojke? När tar julferierna
vid?» Ah, det givs inga ferier, ingen
jul! jag tittar in i matrummet. Var
är julgranen? Har de inte stått här
omkring granen, de små tvillingarna
— de båda större, som av sin trogna
lärarinna lärt att läsa upp sina
julverser? Har inte jag läst upp
julevangeliet för dem? Och sedan alla över-
* Vara svenska biblar ha ordställningen:
»Hade jag icke kommit...» Meningen är
densamma.
raskningarna, den stora dockan, den
underbara järnvägen, duvorna i
duvslaget, allt hemlighetsfullt gömt
under bordet! Allt måste ha varit en
vacker dröm! Om inte Han har
kommit, då finns det ingen julafton,
ingen krabba, ingen fröjdefull
julhögtid, inga julgåvor.
Jag går från rum till rum. Jag
tittar på ’ väggen. Där hängde tavlan
med den store Läkaren och Jairus’
lilla dotter. Gabriel Max hade målat
den. För många år sedan fick jag
den som födelsedagsgåva. Jag hade
nu ämnat skänka den åt min son, som
är läkare, för att han skulle hänga
upp den i sitt väntrum. Nu är där
en tom plats på väggen. Och tavlan
sen med Frälsaren och Hans lärjungar,
när de vandra genom sädesfältet. Han
gick före, de gingo efter. Nu finns
inte tavlan där. Och så tavlan med
den gode herden, som inne i den
djupa bergsklyftan sökte sitt får, tills
han fann det! — Om Han icke hade
kommit, då funnes inga sådana bilder.
Om jag icke hade
kommit... Jag går in i
studerkammaren. Jag känner den knappast igen.
De flesta böckerna äro borta, ty de
talade om Frälsaren, som hade
kommit för att uppsöka och frälsa det som
var förlorat. Även mina andra böcker
av de stora diktarna och
skriftställarna visa stora luckor. Endast de
gamla klassikerna från skola och
universitet, Tacitus och Virgilius, Plato,
Aeschylus och Homer, de stå där ännu,
precis som förr. Men de böcker, som
tröstat och stärkt mig i de svåra
stunderna, när »fru Sorg» och
dödsängeln klappade på vår dörr, de
böcker, som förde solsken in i det mörka
hjärtat och som talade till oss om
himmelens härlighet — ingen av dem
skulle funnits där, om Jesus icke hade
kommit.
Om jag icke hade
kommit... Jag kallas att skyndsamt
komma till en döende. Jag skall söka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
