Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 24. 15 December 1937 (Julnummer) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430 TRONS
Skåne två och från Uppland två, från
Värmland, Södermanland,
Västmanland och Ångermanland vardera en.
Vi hade hoppats, att vår
missionssekreterare Gustaf Fredberg skulle bli
så återställd från sin sjukdom, att
han kunnat vara med på avslutningen
och sedan på efterkursen, men därav
blev intet. . Alltså få broder Alfred
Jonsson och undertecknad sköta
också efterkursen. Det har gått igenom
hittills med Guds hjälp och tack vare
många vänners förbön. Kom ihåg oss
även i fortsättningen! Vi sända alla
förebedjare en varm hälsning med 2
Kor. 1:11.
»Vi lära icke för skolan utan för
livet», heter det. Så är icke heller vår
bibelkurs självändamål, utan vill i all
sin korthet och knapphändighet vara
en fostran för striden och arbetet
antingen i evangelistens kall eller på
hemfältet.
Broder Alfred Jonsson har läst om
tabernaklet och dess inredning samt
de nytestamentliga motsvarigheterna
därtill och huvudsakligen rört sig
omkring försoningen. Undertecknad har
stannat inför Pauli liv och början av
hans missionsresor såsom inledning
till studiet av tessalonikerbreven och
i samband därmed pekat på det
väsentliga angående frälsningen och
frälsningens väg. Vi ha — efter den
nåd Gud givit — sökt framhålla
evan-gelii huvudstycken, Jesu död och
uppståndelse, såsom nyckeln till ett rätt
förstående av alla de heliga skrifterna.
Må de hastigt flydda stunderna bliva
för varje deltagare en begynnelse til!
ett livslångt fruktbärande studium av
bibelns oändligt rika innehåll! Det
är vår önskan och bön.
Vi ha sökt framhålla vikten av att
sanningens kunskap alltid får bli en
levande hjärtekunskap och icke endast
teoretisk förståndskunskap. Och vi
ha det hoppet, att undervisningen i
någon mån även lett därtill. Inte
vågar jag åtaga mig att bedöma Her-
SEGRAR 486
rens verk — inte ens i mitt eget liv
och ännu mindre i andras. Men
vissa tecken tyda på att Guds helige
Ande, som icke bygger på den gamla
grunden, fått utföra ett nedrivande
arbete och därmed skapat
förutsättningar för ett framtida uppbyggande av
evighetsvärde, Herrens namn till pris
och ära.
Ett exempel. En av de unga, som
nu är avskild såsom evangelist, kom
en dag och bad om ett samtal och
sade därunder ungefär följande: »Jag
ser framför mig två vägar. Den ena
är bredare med lycka och framgång,
så att jag blir något i människors
ögon. Den andra är smal och
törnbe-strödd, och på den gäller det att
förneka sig själv och bliva till intet.»
Och på min fråga en tid därefter:
»Vilken väg har du valt?» fick jag till svar:
»Den smala. Herren hjälpe mig att
bliva kvar där i fortsättningen!»
Sådant framlockar lov och pris ur
hjärtats djup. Ära vare Gud, som
verkar allt i alla! Han lede oss alla den
smala vägen i Jesu efterföljd!
Georg Cromnow.
Jubileumsåret avslutas.
Det stora världskriget slutade och
freden slöts i november månad. Man
har åter firat minnet därav med två
minuters tystnad i den
engelsktalande världen och kanske
annorstädes också. Världen kunde åter andas
lugnt för en stund. Men ännu har
icke fred slutits mellan Guds rike och
den Ondes värld. Vid en
kursavslutning vid Götabro lovade en äldre
deltagare att ofreda Satan, så mycket
det stod i hans makt, eftersom
själafienden längé nog bedragit vår
broder. I »fredsmånaden» november slöt
H. F:s jubileumsår med en regelrätt
krigsförklaring, förberedd under
många tysta och ensamma stunder. Ty vad
annat låg i de vittnesbörd, som de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
